Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än som förtjänat komma upp på tiljorna oeh som kunnat där
bibehålla sig. Den svenska dramatiken är ingalunda så underlägsen i
antal som för några årtionden sedan, och äfven i konstvärde har den
utan tvifvel gjort betydande framsteg, men det är därför icke sagdt,
att alt som släppes fram på scenen är synnerligt värdefullt.
Det »fosterländska» skall skyddas, heter det, men ännu aldrig har
det väl händt, att teaterpubliken genom upprepade besök och
bifallstecken skyddat ett fosterländskt skådespel, åt hvilket man gäspat eller
öfver hvilket man förargat sig. Publiken vill röras eller ha roligt,
och tillfredsställes icke den önskan, bekymrar man sig föga om
styckets fosterländska eller främmande ursprung.
Har ett nytt originalstycke uppnått några och tjugu föreställningar
under den närmaste tiden efter upptagandet, är det ganska mycket,
att ej säga alldeles lysande, och så väl författare som teaterstyrelse
måste känna sig ofantligt belåtna. Det är ej alltid sagdt, att det är
de allra bästa styckena som förunnas längsta lifstiden.
»Huru många goda stycken spelas om året på Stockholms
teatrar?» frågades en gång. Svaret torde ej vara så lätt, men man kan
erinra sig ett yttrande hos Voltaire: »Huru många teaterstycken har
ni i Frankrike? sade Candide till abbén, hvilken svarade: Fem eller
sex tusen. — Det är mycket, yttrade Candide, huru många bland dem
äro goda stycken? — Femton eller sexton, genmälde den andre. —
Det är mycket, sade Martin.»
Hos oss torde proportionen vara betydligt större på alla våra
teatrar till samman, utan att just därför synas öfverväldigande. Men
om vi taga goda och dåliga utan åtskilnad som komma till uppförande,
är antalet ingalunda obetydligt. Under spelåret 1886—87, som väl får
räknas såsom ett af de normala, något som 1887—88 ingalunda var,
enär föreställningarnas början på hösten då länge uppsköts för
genomförandet af åtskilliga säherketsåtgärder, gåfvos på Stora teatern
230 och på Dramatiska 247 föreställningar, med en recettinkomst på
den förra af 301,389 och på den senare af 177,988 kr. Under
spelåret 1887—88 kunde Stora teatern gifva endast 212 föreställningar
med en inkomst af 234,931 och Dramatiska ej flere än 194 med
recett af 140,815 kr. Hela recettinkomsten under det förra året var
således 479,377 mot endast 375,746 kr. under det senare.
Det ligger i sakens natur, att operascenen icke kan gifva
synnerligt mycket nytt. Musikstycken alstras ej lika lätt som talpjeser,
kunna ej häller lika lätt erhållas och äro vida svårare och dyrbarare
att uppsätta. Men af de under senare åren i Europa gifna operor
som haft någon större framgång är det väl endast högst få som
ej införlifvats med vår lyriska scen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
