- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
280

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ekonomiska förhållanden nu äro, har teatern icke kunnat spela sådana
stycken utan stor förlust. Utan sitt rikliga statsanslag skulle ej ens
Théâtre-Français kanske nu mera våga sig på Corneille och Racine, så
mycket fransmännen än tyckas vörda sina klassiske mästare.

Inom det borgerliga dramat, nutidskomedien och lustspelet äfven
af lägre ordning önskar nya Stockholm se sin teaters verksamhet.
Den mera bildade och tänkande delen af allmänheten skådar gärna
Ibsens och Björnsons samhällsdramer, känner sig dragen till Emile
Augier och Alexander Dumas d. y. samt föraktar hvarken Pailleron,
Sardou eller Labiche och egnar äfven tillräcklig uppmärksamhet åt
Alfhild Agrells, Ann-Charlotte Edgrens, Knut Michaelsons, Per Staaffs
m. fl. inhemska teaterförfattares arbeten. Det stora flertalet däremot
vill endast roas och frågar föga efter något verkligt värde hos de
upptagna styckena.

På dessa områden måste våra skådespelare röra sig, så väl de
ofvan nämda som alla de andra, och de röra sig där med i
allmänhet god framgång. Se t. ex. på veteranerne Norrby och
Lagerqvist, som med ungdomligt lif kasta sig i elden och icke frukta att
uppträda i nya roller!

Och Svante Hedin! I några och fyrtio år har han varit
allmänhetens gunstling och är det ännu. Endast hans närvaro på scenen
är mången gång tillräcklig att rädda ett stycke och vända ett säkert
nederlag till afgjord seger. »Hr Hedin spelar inte», har man hört
sägas, »han är hr Hedin äfven på scenen». Om så vore, så är den
hr Hedin så genomgående originel, att åskådarne aldrig tröttna att
se honom. Skall det någon gång vara riktigt högtidligt på scenen,
är det också Svante Hedin som gör. det. När han med högburet
hufvud träder fram till rampen och allvarligt bugar sig för publiken,
inser man, att det gäller ett för konsten betydelsefullt ögonblick. Då
skrattar man icke. Med uppmärksamhet lyssnar man till det manligt
klingande framsägandet af någon i bunden form utförd hälsning till
konstens vänner.

Svante Hedin är i åtskilligt en representativ man för den kungl.
svenska teatern. Kamraterne samla sig också omkring honom, och
om det är en annan som tager det egentliga befälet, är hr Hedins
inflytande därför ej mindre. Befälhafvaren är Gustaf Fredrikson, och
när han nu fått ordinarie anställning såsom regementschef, behöfver
man visst icke frukta, det han skall åter en gång taga tjänst i en
främmande kår. Nya Stockholm förstår att uppskatta hr Fredriksons
betydande konstnärskap, hvilket, såsom man sett, ingalunda är
inskränkt till franska »eleganter» och »räsonnörer», utan med samma
goda verkan återfinnes i karaktärsroller i det nordiska nutidsdramat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free