Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I den musikaliska verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
programmet uteslutande af svenska tonverk, och man får t. ex. höra August
Södermans ypperliga konsertuvertyr utförd af hofkapellet, Vilhelm
Svedboms kantat »I rosengården» till text ur K. A. Melins »Prinsessan
och svennen», Ludvig Normans musik till stycken ur samma skalds
»Humleplockningen», där fru Edling sjunger »Signes visa» och
Salomon Smith föredrager »Kung Hakes död». Ivar Hallströms
»Blommornas undran» är ock med, men priset för aftonen tager kanske
Södermans kör »Hjärtesorg» med det af fru Edling utförda
solopartiet.
Sådant kan Stockholms musikförening åstadkomma, och hrr
Nordqvist, Svedbom och Edgren skörda i främsta rummet bifall för de
utmärkt inöfvade och väl anförda körerna. Föreningen tyckes förnämligast
sträfva efter konstnärlig verkan och låter därför ofta riktiga
konstnärer utföra solopartierna samt begagnar kungl. hofkapellet till
orkester, under det de egna medlemmarne utgöra kören.
Men så kom Andreas Hallén och stiftade en ny musikförening,
som skulle själf utföra alt. Det är Filharmoniska sällskapet, som
under de senare åren utvecklat mycken verksamhet, stält sin uppgift
minst lika högt som musikföreningen och äfven ger stora musikverk,
t. ex. Max Bruchs här aldrig förr uppförda konsertopera »Odysseus»,
samt sådana poetiska arbeten som Hallströms »Sensitiva», Halléns
»Drömmen», Södermans »När den sköna maj» o. s. v., hvilka körer
utföras med mycken finess och jämnhet.
Filharmoniska sällskapet drager till och med ut till sångarstrider
i främmande land och försvarade käckt den svenska konstens banér
i Köbenhavn 1888. När det icke lefver på fältfot i utlandet, hvilket
naturligtvis hör till undantagen, underhåller det här hemma en jämn
eld med Stockholms musikförening, men den som vinner därpå är
hela vår musikaliska verld, ty det är i verklig konst som dessa
sällskap söka öfverträffa hvarandra.
Redan 1820 stiftades Harmoniska sällskapet, som utgjordes af en kör på
120 personer samt en 40 man stark orkester, alla amatörer. Förste anföraren
var konsul Lindqvister, en af stiftarne. Sedan leddes kören af hofsångaren I.
Berg, orkestern af kapellmästaren J. Berwald. Bernhard von Beskow var efter
1831 ordförande. Småningom slappades sällskapets verksamhet och efter hela
sexton års oafbruten hvila upplöstes det 1865. Redan fem år förut hade Nya
harmoniska sällskapet stiftats af Günther, Hallström och Norman. Det verkade i
samma riktning, men vidsträcktare och kraftigare. Kören bestod af 100 personer
och anfördes af Günther. Orkestern utgjordes först af amatörer, men från
1866 anlitades vanligen hofkapellet. Det hela leddes af Norman. Sällskapet
tycktes dock behöfva en omskapning, och 1878 gaf det sin sista konsert samt
upplöstes 1880. Då stiftades Stockholms musikförening af Norman och Svedbom
samt kaptenen, nu mera majoren Nils Selander, och medlemsantalet uppgick
snart till ett par hundra aktiva och hundra passiva. År 1884 stiftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
