- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
310

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I den musikaliska verlden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lokalerna fyldes, och allmänt förklarades, att något så praktfullt hade
man aldrig tänkt sig. De som gjort vidsträckta resor i Europa,
intygade, att maken till Berns nya salong funnes icke på något ställe.

Vill man, kan man där få höra god musik, men nog är det mera
vanligt, att man hällre glammar vid glasens klang än med tillbörlig
uppmärksamhet följer den förtjänstfulle kapellmästarens och hans orkesters
aktningsvärda bemödanden att göra verklig tonkonst gällande. Den
nya salen begagnas för öfrigt, liksom den gamla förut i många år, till
konsertmatinéer, där både in- och utländska sång- och instrumentkonstnärer
låta höra sig. Vigtigast är dock punschen på aftnarne.

Berns salong.
Berns salong.


Berns nya salong hör
till nya Stockholm, men är
icke den nyaste af våra
konsertsalonger. Man hade
länge önskat, att
hufvudstaden måtte få en sal
endast för musik, icke för
sådan och punsch. Visserligen
hade man musikaliska
akademiens stora sal och
stora salen i Hôtel W6,
men det var icke tillräckligt,
och de salarne kunde
ej häller användas till
konsertrum hvarje afton.
Några af dem som se våra
musikförhållanden i kanske
något ljusare belysning än
den verkliga trodde, att
Stockholm nog hade behof
af en lokal där man hvarje
afton finge höra god musik
utan förtäring. Kapellmästar
Hallén längtade också efter en egen orkester i ett fördelaktigt musikrum,
där stora musikverk kunde uppföras dag ut och dag in.

»En sådan sal skall jag bygga», förklarade hr C. O. Lundberg,
den store byggmästaren. Det var naturligtvis en småsak för en
sådan byggherre, hvilken köpt gamla enkhuset och icke visste riktigt
hvad han skulle göra af enkhuskyrkan. Hr Lundberg vände sig till
arkitekten Ludvig Peterson, hvilken vi nämt redan i ett föregående
kapitel, en af nya Stockholms mest framstående byggkonstnärer, som
1880 erhöll konstakademiens högsta pris och sedan såsom statens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free