Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. En kunglig bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till häst. Prins Eugéne är icke med. Han sitter i sin atelier i Paris.
Drottningen saknas äfven. Hennes hälsa tillåter henne icke att
deltaga i en sådan fest. Men efter de kungliga komma hofvets damer,
alla hvitklädda, mycket, mycket hvitare än hofherrarnes hvita benkläder
och naturligtvis mycket intressantare, hvita vårskyar i januarinatten.
När den sista hvita skyn dragit förbi, tilltäppes den smala
gången, där det kungliga tåget dragit fram, och nu är hela stora
galleriet en enda röra af uniformer och svarta frackar, hvilka alla sträfva
mot galleriets bakgrund, men tills vidare icke komma längre, ty där
stöter man åter på de hvita kaschmirsbyxorna med guldränderna,
hvilka, sedan de kungliga försvunnit för hopens blickar, hindra alt
vidare framträngande. Ingen får slippa fram förr än kuren i ett inre
rum för diplomatiska kåren m. fl. är afslutad. Man måste intaga en
afvaktande ställning, och det är icke så lätt i trängseln, men man
tröstar sig så godt man kan med sina medväntande.
Slutligen draga de hvita benkläderna sig undan, och framgången
är gifven. Gästerna strömma in i »Hvita hafvet», en af Europas
vackraste danssalar. Vid balen 1888 var han ännu mera bländande än vanligt.
Målningarna i taket hade året förut restaurerats af Gillis Hafström, och
kronorna för den elektriska belysningen, hvilken funnits redan vid en
föregående sådan bal, voro höjda, hvarigenom ljuset ännu kraftigare
kastade sig öfver förgyllningarna och de stora spegelytorna. På östra
långsidan var den kungliga »estraden», den mest upphöjda plats för
aftonen, prydd med ett draperi af blått sammet, strödt med små
gyllene kronor och kantadt med hermeliner samt med kunglig krona
och riksvapnet i färger. Upphöjningen var omgifven af höga
palmträd samt smakfulla grupper af andra ädla trädslag, bladväxter och
blommor. Där taga de kungliga plats, och där sitta rikets förnämsta
damer samt främmande sändebuds fruar. De kungliga samtala med
åtskilliga på dessa platser, men så släppes den dansande ungdomen
fram, och länge dröjer det icke förr än hofbal-musikdirektören Ekdahl
höjer taktpinnen, och orkestern spelar upp den mest förledande vals,
en riktig Waldteufel som ingen ungdom kan stå emot, vore den också
ett godt stycke in i medelåldern. En kunglig kammarherre, en dito
adjutant och gardesmajor äro dansens ledare, biträdda af två eller
tre kavaljerer hos arffurstarne.
Det ena paret efter det andra dansar ut, och hela den för
dansen afsedda delen af salen är snart fyld af hvirflande löjtnanter och
unga damer, som kunna känna sig yra i hufvudet för mindre än så.
Balen är af lifligaste slag och fortgår så hela aftonen. Den dansande
ungdomen har alldeles »gudomligt roligt». Här är intet tvång, ingen
stel etikett, endast ungdom och nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
