Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. En kunglig bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl, men har man väl kommit dit, måste man stanna för att på ett
värdigt sätt kröna festen med folksången, fuktad af åtskilliga dryckesvaror.
Det är naturligtvis de unge manlige, men ett och annat
gråskägg räknar sig dit, af idel tillgifvenhet för konungahuset naturligtvis.
Redan vid ett-tiden på natten äro många balgäster åter samlade.
Klockan tu finnes icke en enda ledig plats. Alla rummen i två
våningar äro fylda med militära och civila uniformer, svarta frackar
med och utan stjärnor, men med hvita halsdukar.
Alla klinga med hvarandra, alla äro bekanta, alla tala på en
gång om den lyckade balen. Här och där stiger en särskild festtalare
fram och föreslår en skål. Men så slås dörrarne upp, och med knapp
nöd tränger en ny skara in i rummet. Det är sångarne, de som
företrädesvis kallas »sångare» och som draga från rum till rum för
att sjunga folksången, liksom icke alla andra sjöngo den sången både
före »sångarnes» ankomst och sedan de aflägsnat sig. Kraftiga
hurrarop höjas.
Klockan är fyra. De flesta draga sig hemåt. Möjligt är dock,
att ett litet slutet sällskap frukosterar klockan sex. Men då är
efterspelet vanligen snart till ända, och så har man endast minnet kvar
af den lysande festen i konungaborgen och det glada efterspelet hos
Kung Karl — något egendomligt stockholmskt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
