Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. På middagar och supéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i lifvet kifvas om brödstyckena, får en gaffel i nacken, en såsskål på
ryggen, ett glas vin öfver västen. Man är knuffad och trampad, skall
passa upp på damerna, är slaf och det utan födar, är....»
Klagovisan afbrytes af vaktmästarne med smörgåsbrickorna och
de förtroendemän som bära bränvinsflaskorna. Äfven smörgåsbordet
är gående, och detta är onekligen ett framsteg. Det finnes familjer
som gått ännu längre och afskaffat hela »institutionen», det gamla
fosterländska bruket att taga »helan» och »halfvan», kanske äfven
»terzen» samt proppa magen full med viktualier redan innan man
kommer till det egentliga middagsbordet. Alla ha dock icke ännu
vågat taga steget fullt ut, men onekligt är, att dit syftar nya
Stockholm. Tills vidare läpjar man på en kummin, renadt eller aquavit,
tager en liten tunn smörgås med tilltugg och är icke i något afseende
öfverlastade när man träder in i matsalen.
Herrarne bjuda naturligtvis damerna armen, ty ännu kan icke
någon kvinna, vore hon än aldrig så frigjord, gå ensam från
sa-longen till matsalen. Hon måste ha ett stöd; och är hon väl
inkommen i salen, måste ledsagaren skaffa henne, i fall det är gående
bord, en god plats, måste springa efter mat åt henne, måste se till
att hon har något att dricka samt att hon får godt sällskap.
Det är gående bord äfven denna gång, ty herrskapet X. har så
ofantligt stort umgänge, och matsalen är lämpad därefter. Men dessa
ociviliserade tillställningar som hörde till det Stockholm som lefde
omkring midten af århundradet, något förut och långt efter, tyckas
lyckligtvis vara på väg att afskaffas och öfverlefva kanske icke
adertonhundratalets slut. I deras ställe har man redan nu till en del åter
fått dessa behagliga gästabud, där man ordentligt sitter vid ett
gemensamt bord, äter, dricker och pratar i all sköns lugn, känner sig vara
medlem af ett bildadt samhälle och icke tillhöra en halfvild hord som
slåss om maten och trampar under fötterna ej blott sin nästas
liktornar, utan alt hvad godt skick heter. Ett »sittande bord» är det
som egentligen skiljer det bildade samhället från det obildade.
Timmen för en middagsbjudning är nu vanligen klockan fem,
sällan tidigare, men ej häller senare. Antalet af gäster kommer
naturligtvis att inskränkas genom det allmänna återvändandet till de
sittande borden, men i de flesta fall öfverskrides ännu det högsta som
en god föreskrift påbjuder — »ej flere än sånggudinnorna». Att ej
»färre än gracerna» förekomma, faller af sig själft. Välplägnaden är
ungefär densamma, antingen man sitter eller går, och sällan olika i
olika hus, äfven om förmögenhetsförhållandena äro ganska skiljaktiga,
i allmänhet lika god som tillräcklig, ej sällan öfverflödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
