Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. En afton i Idun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig saknas är underofficern vid flottan C. F. Svensson. Bland män
af yrket får man kanske också räkna Albert Berg, hvilken på sitt
sätt lifligt samtalar med kamraterna, marinmålarne.
Så kommer generalstaben, åt minstone dess chef, frih. Rappe,
öfverste P. Fries, öfverstelöjtnant Crusebjörn, kapten Björlin och ännu
några andra militärer. Krigets män blanda sig med fredens.
Klockan lider mot åtta, och salen är snart alldeleles fyld. På
golfvet är trängsel. Generaldirektör Troilius är trogen sin kärlek
till ungdomsgudinnan, och det är justitierådet Olivecrona också. De
två saknas sällan, lika litet som rektor af Sillén, förlagsbokhandlaren
Bohlin (f. d. firman N. M. Lindh i Örebro), och många flera af gamla
gardet, hvilket väl en gång kan dö, men aldrig viker från
ungdomligheten så länge det lefver.
Framför konstutställningen är alltid fullt med konstdryftande och
kritiserande iduneser, och det går hett till under den skarpt lysande
rampen, som så välvilligt hjälper fram taflornas goda egenskaper och
så obarmhertigt pekar på de svaga sidorna. Där ha flera af våra
förnämsta konstverk fått sitt ljusdop, både målningar och
bildhuggarverk. Konstnärerna själfva äro alltid angelägna att få sina arbeten
utstälda i Idun, där de kunna göra räkning på en sakkunnig kritik.
I granskapet af utställningsväggen träffar man alltid kanslirådet
Sander, den varme konstvännen, professor Gellerstedt, något dyster att
se på, men rolig att höra, professor Curman, läkaren, balneologen,
konstvännen och konstnären, och andra med samma tycken.
Längst upp i hörnet, närmast utställningen, bruka också
bildkonstnärerna ha sitt samlingsbord. Där träffas vanligtvis professorerne
Malmström, Winge, Saloman och några af de andra målarne. Där
synes ock John Börjesons, bildhuggarens, kraftiga personlighet, och
där syntes för icke länge sedan Fritiof Kjellbergs blida drag. De unga
konstnärerna saknas icke, åt minstone såsom gäster, då de besöka
Stockholm, t. ex. den käcke Carl Larson samt en och annan af öfrige
morske »opponenter». Arkitekterne Jacobsson, Grundström, Dahl,
Isæus m. fl., träffas också, och gravören Lindbergs skämt lifvar en
särskild grupp.
Vid motsatta långväggen finner man vanligtvis Oskar Sandahl
och några andra professorer, in- och utländska, lärare från Upsala
universitet och Stockholms högskola, Karolinska institutet ej att
förglömma. Santesson Vistades där gärna på stående fot intill dess
föredraget tog sin början, och professor Rossander gör fortfarande den ena
lyckade operationen efter den andra i kvick samtalston. Till den
peripatetiske skolan måste man räkna den ständigt på rörlig fot lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
