Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. I kungl. biblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock han som styr hela biblioteksverlden i Humlegården och därifrån
verkar på alt hvad boksynt är här i landet.
Det är Ö. B., såsom han heter på »biblisspråket», öfverbibliotekarien
G. E. Klemming, en af fosterlandets vise, till sitt yttre en
högrest patriark, med långt ned på skuldrorna böljande silfverlockar.
Man tror kanske, att han är en paleotyp, årsbarn med de
incunabler, som härstamma från boktryckerikonstens första tider, ty
såsom tryckalster, ej såsom handskrift må han betraktas, men det är
misstag — han är visst icke så gammal. För att vara en paleotyp
måste man onekligen vara äldre än några och sextio år, öfverbibliotekariens
ålder. Hans handlingar tyda också på mandomsårens kraft
och ihärdighet, icke på ålderdomens behof af hvila.
Gustaf Edvard Klemming var ovanligt boksynt och en lidelsefull
bokälskare redan i barnaåren, och såsom gymnasist, jämte brodern
Henrik (»Klemmings antiquariat»), en af bokauktionskammarens
flitigaste kunder. Under ett halft århundrade därefter har han egnat
sig oafbrutet åt de »bokliga konster» som äro förenade med en
sannskyldig bibliotekaries lifsuppgift. Han var icke äldre än tjugu år, när
han jämte Georg Stephens vardt en af det då, 1843, stiftade svenska
fornskriftsällskapets mest nitiske medarbetare.
Då han 1856 tillförordnades såsom amanuens vid k. biblioteket,
införlifvade han med detta sin egen dyrbara samling af äldre svensk
literatur. Ett par år därefter nämndes han till vice bibliotekarie, och
efter att under några år ha varit t. f. kungl. bibliotekarie, vardt han
1865 ordinarie innehafvare af den tjänsten samt efter samlingarnas
flyttning till det nya huset benämd öfverbibliotekarie.
Om man skulle uppräkna hvad den mannen uträttat för den
svenska literaturen, finge man mycket att göra. Här är ej plats
därtill. Endast må nämnas, att öfverbibliotekarien blott sedan samlingarna
flyttades till Humlegården utgifvit slutet af den Oxenstiernska
handskriften på biblioteket, slutet af »Sveriges dramatiska literatur»
och (jämte fil. kand. G. Eneström) förteckning öfver svenska almanackor
till 1749, första och andra delarne af »Svenska medeltidspostillor»,
ett bibliografiskt arbete öfver »Sveriges äldre liturgiska literatur»,
»Yngre Vestgötalagens äldsta fragment», tre häften af förteckning öfver
»Samtida skrifter rörande Sveriges förhållande till främmande makter»,
»Sveriges krönika från Gog till Karl Knutson», »Medeltidsdikter
och rim», tre häften, »Birgitta-literatur», bibliografi m. m.
För öfrigt leder öfverbibliotekarien hela verket och egnar sin
outtröttliga omsorg åt i synnerhet de vidlyftiga svenska samlingarnas
förkofran och ordnande. Det urval af trycksamlingarna från
riksarkivet, hvilka öfverlemnats till k. biblioteket, har öfverbibliotekarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
