Nya Stockholm / 378 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Bland vetenskapsmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var brukssocieteten som i början af 1840-talet anordnade geologiska
undersökningar i Sverige och anförtrodde ledningen åt bergshauptmannen J. H.
af Forselles, i hvilka undersökningar A. J. Erdmann, den utmärkte geologen,
tog verksam del, men ämbetsverket »Sveriges geologiska undersökning» kom till
stånd först 1858, då Erdmann vardt dess styresman och på det samma offrade
sina ovanliga insigter och alla sina krafter till dess han, 1869, dukade under
för öfveransträngningarna. Därmed var den geologiska undersökningen ledd in
i rätta fåran, och man kunde med iakttagande af vetenskapens fordringar
uppdaga och genom fullständiga kartor och beskrifningar erhålla kännedom om
landets allmänna geognostiska beskaffenhet, af utomordentlig vigt äfven i
ekonomiskt afseende.

O. M. Torell.

Sedan 1871 är e. o. professorn vid Lunds universitet O. M. Torell
chef för Sveriges geologiska undersökning, biträdd af hrr N. O. Holst, M.
Stolpe, E. Erdman och G. H. Santesson. Vid undersökningen äro också
sju andra geologer anstälde. Torell var redan tidigt i verksamhet, reste
med Sven Lovén på vetenskapliga undersökningar vid Sveriges västkust
m. fl. orter, gjorde en studiefärd till
Schweiz för glacierernas skull, besökte
Island, Spetsbärgen och Grönland och
gaf kanske uppslaget till efterföljande
ishafs- eller s. k. nordpolsexpeditioner.
År 1860 utnämdes han till adjunkt i
zoologi och intendent vid zoologiska
museet i Lund, men året därefter var
han åter på Spetsbärgen för att göra
nya vetenskapliga iakttagelser. Efter
att några år ha skött sin
universitetstjänst, utgifvit ett stort antal
vetenskapliga afhandlingar och äfven gjort
nya studieresor i en stor del af
Europa, utnämdes han till Erdmanns efterträdare i Stockholm och har
nu i ett par och tjugu år egnat sina krafter åt i fråga varande
chefskap.

Den geologiska vetenskapen har äfven andra målsmän i
Stockholm, t. ex. dr A. E. Törnebohm, lektor i geologi och mineralogi vid
Tekniska högskolan, samt professor V. Brögger vid Stockholms
högskola. Men att här uppsöka och för allmänheten framställa alla
våra vetenskapsmän ingår icke i planen för detta arbete, som måste
nöja sig med att uppvisa det för nya Stockholm mest
kännetecknande inom olika områden, synnerligen beträffande de »institutioner»
som uppstått under de par närmaste årtiondena.

En sådan inrättning är Karolinska institutet eller, för att tala i
officiel ton, Kongl. Karolinska mediko-kirurgiska institutet visserligen
icke, om man blott afser åldern. Dess uppkomst hör icke till nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>