Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Bland vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hörnet af Vasagatan och Kungsgatan, två af nya Stockholms
största och lifligaste gator, är ett äkta storstadshörn, där det nutida
stockholmslifvet pulserar med starka slag, där brådskande fotgängare,
ekipascher och arbetsåkdon ila åt olika håll, spårvagnar ringa utan
uppehåll, ånghvisslan höres från den närbelägna järnvägen och från
de stora verkstäderna på Kungsholmen. Alt är buller och bråk,
uttryck för det rastlösa materiela förvärfvet, äfven för det bullrande
nöjet, ty med spårvagnarnes klockor och verkstädernas ånghvislingar
blandar sig om aftnarne det från Vasateatern utträngande ljudet af
operettens klingklang.
Just där i hörnet, midt bland storstads-nutidsbråket, i det ofta
nämda Lundbergska palatset, under samma tak som Vasateatern och
många handelslokaler och enskilda bostäder har Stockholms högskola
hyrt in sig med alla sina »institut», vetenskapliga instrument och
samlingar. Flertalet af dem som svänga om hörnet eller vandra
några af de stora stråk vägarne framåt eller ila till »Storhertiginnan»
och »Sköna Helena» tänker icke på att i det huset frodas
vetenskapen och lägges grunden till mången framtida storhet på det lärda,
området, att där idkas sträng forskning och göres månget vetenskapligt
rön som kan varda af stort inflytande äfven i det praktiska lifvet.
Träd in i en af förstugorna vid Kungsgatan, den som är
närmast Vasagatan, en helt vanlig ingång. På väggen finna vi en stor
»tabula nigra», där åtskilligt är »spikadt» som rör anmälningar,
föreläsningar o. s. v., helt universitetsaktigt. Trappan är något
monumental, utan att därför vara synnerligt vördnadsbjudande. Man möter
åtskilliga unga personer, äfven af kvinkön. De manlige bära hvita
studentmössor. Det är stockholmsstudenter af bägge könen, bortblandade i
den stora stadens vimmel, utan att därför ha tappat bort sig eller
sina studier, flitiga och stillsamma lärjungar som bereda sig för
lifvets stora verksamhet utan att tro sig ännu vara färdiga att stifta
lagar för samhället. En hufvudstads jäktande oro stör dem icke,
lika litet som deras lärare låta det skramlande lifvet på gatan rubba
deras vetenskapliga kalkyler. Hufvudstadslifvet har endast sin
uppfriskande inverkan på så väl lärare som lärjungar, och om detta lif
ännu icke känt stort inflytande af högskolans närvaro, må man
därför icke tro, att ett sådant inflytande ej skall komma, så snart
högskolan hunnit slå fastare rötter och frukten börjar mogna.
Tanken att i Sveriges hufvudstad upprätta ett universitet är rätt gammal.
Med segern genomgick den sitt första skede, kampen för att vinna erkännande,
och man vardt alt mera ense om önskvärdheten af tankens förverkligande.
Många planer utkastades redan för årtionden sedan, men antingen utgingo de
från antagandet, att man borde till hufvudstaden flytta ett universitet som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
