Nya Stockholm / 422 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. På tidningsbyrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kyrkogata, bredvid det präktiga hus, som tillhör stiftelsen »Lars Hiertas Minne».
Den 7 juni 1887 börjades rifvandet af de gamla fula byggnaderna på den tomten,
och det nya huset reste sig snart i höjden samt var innan slutet af året färdigt.
Inflyttningen skulle ske den 1 juli 1888, men den 7 april förstördes största
delen af det nya huset af eldsvåda, och endast botten- och källarvåningarna
lemnades i det närmaste oskadade. Murarne voro så angripna af elden, att man
måste nedrifva dem och uppföra nya. Arbetet bedrefs med sådan raskhet, att
det hela var fullt färdigt till begagnande ofvan nämde dag i oktober 1888.

Prof. Retzius, som då nybyggnaden företogs stod i spetsen för tidningen,
uppgjorde själf de ursprungliga förslagsritningarna. De slutliga ritningarna
utfördes af arkitekterna Isæus och Sandahl, och byggnadsarbetet anförtroddes åt
byggmästaren P. Sundahl.

Aftonbladets nya hus.

Om vi först titta ned i
källarvåningen, finna vi där
expeditionslokalen, från
hvilken vid fyratiden på e. m.
den ena fuktiga tidningspackan
efter den andra skickas
ut i verlden, antingen till
posten eller till utdelningsställena
i Stockholm eller genom
omkring 30 lösnummersäljande
gossar. De senare skola
nu mera alla vara öfver tolf
år. Från expeditionslokalen
kommer man in i maskinrummen,
med en Bolindersmaskin
och en annan från Munktell, därifrån till varmkammaren och
till ångpannorna samt kolrummet, det hela en underjordisk verld af
icke ringa intresse.

Stannar man en stund i den nyss nämda varmkammaren, finner
man där ett batteri af de nu brukliga »värme-elementen», gjutna
fyrkantiga lådor med en rad af flensor eller fjädrar på sidorna, liksom
de bekanta Gurneysugnarne. I dessa inledes frisk ånga eller afloppsånga,
hvars värme elementen hastigt afgifva. Varmkammaren står
genom en kanal vid golfvet i förbindelse med fria luften, och uppe
vid taket finnes en rad öppningar till kanaler, hvilka leda till de olika
rummen. Den uppvärmda luften strömmar upp genom dessa kanaler
och ersättes i varmkammaren oupphörligt af ny, utifrån inströmmande
kall luft. Vi omnämna detta särskildt för att gifva en
föreställning om hvad som i nya Stockholm göres för att hålla äfven
tidningsmännen vid behaglig värmegrad och en för goda idéer erforderlig
frisk luft. Men vi gifva oss icke tålamod att skildra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>