- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
456

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. I literära kretsar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medarbetarskap i Stockholms Dagblad. Nu fins det verkligen
författare här som lefva utan fast anställning ens i en tidning, och så
knapt de än må ha, torde de dock i ekonomiskt afseende icke vilja
byta med de kretsar, i hvilka G. H. Mellin, för fyrtio och femtio år
sedan, var medelpunkten.

Någon medelpunkt i 1880-talets literära stockholmskretsar fins
egentligen icke. Vi ha våra stora och små sällskap, men i dem gifves
just icke någon personlighet så framstående, att han kan fast samla
de öfriga omkring sig.

Svenska akademien har nog ännu sin trollmakt öfver en del af
allmänheten, men herskande är hon icke och såsom medelpunkt för
det literära lifvet kan hon ingalunda anses. Akademiens anspråk på
att vara »laga domstol» i den vittra smaken fasthålles ej ens af henne
själf, och den som känner flertalet af akademiens ledamöter vet, att
de icke hysa några öfverdrifvet höga tankar om sitt vittra och lärda
sällskap. De äro gamle, anspråkslöse män, som icke göra något
väsen af sig och endast med ett mildt småleende bemöta de ej sällan
kitsliga utfallen mot akademien. Ovanligt är det icke att höra, i
synnerhet bland unga literatörer, akademien grymt hånas, men
sådant har ingalunda förekommit först på 1880-talet. Det har händt,
att en och annan af de grymmaste bespottarne vid mera mogen ålder
tacksamt mottagit inväljandet i akademien för att sedan i sin ordning
göras till föremål för grinet. Sällan har akademien visat sig
långsint, och aldrig har väl någon af hennes forna begabbare vägrat att
efterkomma en inbjudning att sitta ned i hennes krets, vore det ock
på den stol som den värst begabbade förut innehaft.

Hvilket anseende eller icke-anseende som akademien för öfrigt än
må ha, är det dock ett sakförhållande, att hennes högtidsdagar höra
till eftersökta stockholmsnöjen. Om dessa högtider icke längre äro
nationalfester, till hvilka akademiens stiftare ville göra dem, firas de
dock fortfarande med den ståt som höfves en kunglig inrättning.
Festrummet är stora börssalen, som med sitt borgerliga ursprung dock
ofta inom sina väggar hyst det förnämsta af Stockholms börds- och
bildningsaristokrati. Så är det också hvarje 20 december, Svenska
akademiens högtidsdag, och allmänheten gör stora ansträngningar för
att få inträdeskort samt skyndar i god tid den aftonen till börshuset.
Man vandrar mellan de i förstugor och trappor paraderande
gardisterna som, högtiden till ära, förvandlats till granadörer med
björnskinnsmössor, alldeles som vid kröningar, kungliga begrafningar och
riksdagsinvigningar. Björnskinnsmössorna skola naturligtvis utgöra
särskilda bevis på den aktning staten är skyldig »en inrättning,
hvarvid», såsom Tegnér skref för sjutio år sedan, »våra största namn i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free