Nya Stockholm / 460 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. I literära kretsar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm genom de »Anteckningar om Stockholms teatrar» som äro
alla våra teatervänners lika nöjsamma som pålitligt vägledande hjälpreda
— ty värr dock endast till för ett fjärdedels århundrade sedan.
Hans nu mera nära femtio år gamla akademiska afhandling »Om
de grekiska romanerna» torde vara okänd för flertalet stockholmare.
Under det han sysselsatte sig med den
romanliteraturen och skref det af
akademien belönade skaldestycket »Sappho
på Leukas», var han också en flitig
öfversättare af teaterstycken från olika
språk och lät oss slutligen få höra
de kvickaste och mest ursprungsfriska
»Viser på varmlanske tongmåle, deckta
åttå Fredrek på Rannsätt», af hvilka
1886 utkommo »Gamle å Speller nye
å Sprett sprang nye». Med alt detta
»varmlanske», har F. A. Dahlgrens
lifsgärning dock till största delen
uträttats i Stockholm.

F. A. Dahlgren.

Platsen har innehafts af J. Wingård, A. G. Mörner och A. A. Grafström,
således, liksom stolen n:r 8, af blott fyra under hundra år.

Närmast till denna stol står n:r 4 med biskop C. H. Rundgren,
J. H. Kellgrens, J. Stenhammars, C. A. Flemings, C. A. Agardhs och F.
F. Carlsons efterträdare, och längst
ned vid denna sida af bordet sitter,
på stolen n:r 2, Gunnar Wennerberg,
hvilken redan i ett par och tjugu år
varit ledamot af akademien. Hans
anletsdrag äro väl kända i Stockholm
och, ehuru under långa tider
frånvarande, är han dock alltid en af
hufvudstadens mest bekanta och omtyckta
personligheter, här, liksom öfver alt i
Sverige, ansedd såsom vår nu lefvande
mest populäre skald. Det är icke
den akademiska stolen, som gör Gluntarnes
skald till en höfding i de vittra
leden, men akademien kan ej vara den skalden förutan, och visst är
att han, liksom Snoilsky och Rydberg, mer än många andra gifver
glans åt den »vittra areopagen».

G. Wennerberg.

På stolen n:r 2 sutto förut C. F. Scheffer, A. N. Edelcrantz, C. P.
Hagberg och Ch. E. Fahlcrantz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>