Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sveriges hufvudstad förvaras, vårdas och förevisas. Till denna anstalt
öfverlät han eganderätten till hela museet och alla dess tillhörigheter. På samma
gång förband Hazelius sig att fortfarande personligen ansvara för museets skuld
och möjligen uppstående årliga brist.
Sedan fem personer tillkallats för att jämte Hazelius utgöra museets
styrande nämd, underskrefvos stadgarne den 28 april 1880 och i därpå följande
månad bildades Samfundet för nordiska museets främjande. Bidraget från
detta samfund utgjorde 1887 omkring 10,530 kr.
Museets dyrbara samlingar innehålla ofantliga massor af noggrant
ordnade husgerådssaker, klädesplagg, smycken, skrålådor, välkommor,
fanor, sigill, mästerstycken, kyrkliga föremål, vapen, böcker, porträtt,
och andra minnen af framstående personer. De äro brandförsäkrade
till 650,000 kr. och inrymda i öfver åttio rum, fördelade på 8
särskilda våningar, utom en magasinsbyggnad i fem afdelningar och
åtskilliga vindar samt boningslägenheter för tjänstepersonalen.
Samlingarna uppgå till öfver 58,500 nummer, men ofta omfattar ett
nummer hela samlingar af föremål. Af tillsammans 8,858 gifvare ha
skänkts 30,284 föremål. Bland dem som skänkt penninggåfvor ha
de mest frikostiga varit grosshandlarne O. D. Weinberg (16,500) och
N. O. Näs (10,500), apotekaren J. G. Cavalli (10,000), statsrådet
H. R. Astrup (5,500), grosshandlarne J. J. Dickson (5,000), W. Kempe
(4,180) och frih. O. Dickson (4,000).
Obekvämt och för studerandet af samlingarna hinderligt är att
de äro kringströdda i från hvarandra aflägsna lokaler, hvarför man
med så mycket större längtan motser den dag, då nordiska museet
kan få inflytta i eget hus. I april 1882 skänkte k. m:t besittningsrätt
till Lejonslätten å Djurgården att därpå uppföra en byggnad för
museet. Täflingsritningar inkommo och bedömdes 1883, men ingen
af dem antogs oförändrad, och i början af 1889 var arkitekten G.
Clason sysselsatt med en ny byggnadsritning, hufvudsakligen i samma
stil som Fredriksborgs slott i Danmark.
Till stärkande af museets byggnadsfond, hvilken bildades 1876 genom
allmän insamling och förvaltas af särskild nämd, ha i olika delar af landet
anordnats konserter, basarer, sällskapsspektakler samt industri- och konstlotterier.
Vid ingången af 1889 utgjordes denna fond dels af museets skattmästare förvaltade
medel, 306,690 kr., dels den under särskild styrelse stående s. k.
skandinaviskt-etnografiska samlingens byggnadsfond 103,503 kr. eller 410,193 kr. Museets
allmänna fond uppgick vid samma tid till 32,600 kr. samt dess pensionsfond
till 1,158 kr., alt i runda tal utfördt.
Om den storartade inrättning museet är kan man få bland annat en
föreställning, då man erfar, att inköpen, fraktkostnaderna inräknade, sedan museets
öppnande uppgått till 244,531 kr., inredningar till 39,974 kr., hyror till 181,596
kr. samt öfriga utgifter (löner, försäkringsafgifter m. m.) till 287,611 kr. eller
till sammans 753,712 kr. Inkomsterna ha utgjorts af 647,852 kr. (hvaraf 174,300
i statsanslag, 94,865 inträdesafgifter, 157,819 penningbidrag af enskilda personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
