- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
502

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan i oktober 1886, till hvilken några och åttio konstnärer
anmälde sig.

Så stå sakerna ännu 1889. De bildande konsternas idkare i
Stockholm äro delade i två läger, det akademiska och konstnärsförbundets,
och ingen medlem af det senare mottager några utmärkelser
från det förra. Bland orsakerna till splittringen ingår äfven olikheten
i konstriktning, den s. k. akademiska och realistiska eller naturalistiska,
med en och annan släng af »impressionismen», men detta är åt
minstone icke enda orsaken, knapt den mest verkande.

Konstnärsförbundet är nu ett fullt ordnadt samfund med ordförande,
landskapsmålaren O. Arborelius, och sekreterare, arkitekten C.
Möller, både manliga och kvinliga medlemmar till ett antal af
närmare ett hundra, med tre ordinarie sammankomster om året samt
extra sammanträden, då så behöfs. En särskild afdelning af förbundet
fins i Paris, med Hugo Salmson till ordförande. Dess utom finnas
ombud i Göteborg, Düsseldorf, London och ledamöter spridda litet
hvarstädes, alla med rätt att göra sin röst gällande.

Det är ett förbund med mycket allvar, men som ej häller
föraktar att njuta af lifvets glädje och därför efter hvarje sammankomst
fortsätter samvaron under ett muntert sällskapslif och som firar
utställningens öppnande med en festmiddag, där stämningen brukar vara
angenäm och lifvad. Ofta har förbundet särskild anledning till glädje,
då någon medlem utmärkt sig, och det ställer då gärna till en fest.
Medlemmarna taga ej emot någon utmärkelse från akademien, sade
vi nyss, men af konungen låta de gärna uppmuntra sig.

En konstnärsförbundsbroder har för öfrigt hvarken lättare eller
svårare än en akademiker att sälja sina arbeten. I allmänhet säljes
föga i Stockholm. Vi ha redan i ett föregående kapitel vidrört den
saken. Och likväl alstras icke få konstverk i vårt samhälle. De
utställas och utbjudas i nationalmuseum, i konstföreningen, i Blanchs
konstsalong, i boklådorna och äfven i cigarrbodarne. Bästa marknaden
göra de kanske alt annat än konstnärligt utförda taflor som
säljas på Norrbro. Ofattligt, men sant är, att dessa finna köpare äfven
bland personer som vilja anses som bildade samt till och med bland
ganska förmöget folk. Förnämsta afsättningsplatsen för verkliga
konstverk är konstföreningen. Äro arbetena af större värde, händer det,
att de köpas af staten. Lyckas icke konstnären att sälja på något af
dessa ställen, samlar han i hop några af sina arbeten och ställer till
lotteri på dem. Det är ett ofelbart sätt, mycket säkrare än att vända
sig till konstföreningen.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free