Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstnärshuset bygges upp på en liten stund. Hvar och en är villig
att hjälpa till, och så står det nya hemmet där glänsande skönt i
tobaksmolnen, och klubben får sin egen lägenhet och utställningssalarne
äro förträffligt anordnade, tillräckligt belysta, stora och alldeles
underbart lämpliga att visa den svenska konsten från hennes allra
fördelaktigaste sida. Men fantasien understödes af verkligheten. Man
målar taflor, modellerar plastiska figurer, etsar, tecknar, alt utan
betalning och så gör man ett stort lotteri och samlar mycket pengar.
Konstnärsklubben har, liksom konstnärsförbundet, visat hvad endrägtig
samverkan kan åstadkomma, och byggnadsfonden är,
efter få års tillvaro, ganska kapitalstark.
Klubbens verksamhet sträcker sig äfven
till en understöds- och sjukhjälpsförening för
svenska konstnärer och för att skaffa
grundplåten har klubben gjort sig till tidningsutgifvare.
I december 1888 utkom första numret
af klubbens illustrerade tidning, och det var
en glad och vacker Jul både i ord och bild.
Det var en tid — klubben samlades då
i konstföreningens lokal — som samkvämet
egnades endast åt ett gladt samlif. Men efter
att slutligen ha hamnat i Hôtel Continental
(W6), där fortfarande hvarje torsdag är
klubbafton, började ledamöterne att mer än förr
sysselsätta sig med äfven allvarliga frågor och ha,
såsom nyss antyddes, redan uträttat icke så litet.
»Sexan!» ljuder Sörlings, tecknarens och
teckningslärarens, manande röst, och man
samlas kring ett väl försedt bord, där man på
öfligt svenskmannavis knuffas och kifvas om
gafflar och glas. Klubbsexan har den obestridliga
förtjänsten att vara lika tillräcklig som billig — endast en kr.
per man — och styrker till efterspelet.
Men nu tiger Tiger ej längre, direktören i musik, landskapsmålare
också, den tongifvande i klubben. Han samlar omkring öfre bordsändan
sin sångaretrupp, och så skallar det ena friska stycket efter
det andra, under det de öfriga klubbisterna slå sig ned vid kaffekoppen
med tillbehör och åter tända sina rökoffer. Är det riktigt högtidligt,
i synnerhet om någon ny klubbledamot välkomnas, så drickes ur
Scholanders stora pokal, ett minne af den oförgätlige brodern, hvilken
under många år var klubbens lifunderhållande genius.
 |
| Konstnärsklubbens pokal. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
