Nya Stockholm / 546 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. I poliskammaren och på stationerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poliskammaren för att där tjäna till vägledning för polismästaren, när han
skall börja ransakningen med den anhållna.

P. Cederborg.

Det af en öfverkonstapel anstälda förhöret kunde ofta göra heder
åt hvilken lagfaren ransakningsdomare som hälst. Lokalen där det
hålles är däremot icke fullt lämplig, enär ransakningen oupphörligt
störes af kommande och gående polismän samt stundom äfven
de för lösdrifvare eller något brott anhållna personer som genom
detta rum föras in i den ofvan nämda finkan.

Detektivafdelningen har sina digra diarier och rullor af många
slag i hvilka brotten och brottslingarne äro noggrant upptecknade,
och vanligtvis har en för brott anhållen person som förut undergått
bestraffning eller åtminstone på något mindre fördelaktigt sätt gjort
sig känd i polisen svårt att undkomma hvad
dessa förteckningar meddela. Hans
signalement finnes nog också, och
fotografibilden sitter ganska visst i det stora
polisalbumet, där man insätter bilder af dem som
på något sätt anses böra lefva i polisens
hågkomst. Där finnas hundratals
fotografikort som kunna gifva anledning till
ganska intressanta fysionomiska studier.
Man må dock ej tro, att alla porträtten se
afskräckande ut och bära brottets stämpel.
Där finnas äfven ganska hyggliga, vackra
och öppna ansigten som tillhöra förhärdade
brottslingar.

De polismän som utgöra detektivafdelningen lägga sig vinn om
att fullständigt lära känna de misstänkta personer som stryka omkring
i hufvudstaden och lura på rof, och efter vunnen sådan kännedom
ha de alltid lättare ej blott att föra den förberedande ransakningen
till en tillfredsställande utgång, utan ock att genom oaflåtligt
aktgifvande på dessa personer förekomma många brott. Detta är den
detektiva polisens förnämsta uppgift.

Detektiven måste se och höra alt, men aldrig själf göra sig
bemärkt. Sedan han gjort tjufvarnes seder och bruk till ett särskildt
studium, har han också mycket lättare att följa dem med sin
uppmärksamhet, veta hvar han skall få tag i dem och på säkraste sätt
häkta dem efter ett brott eller hindra dem från att begå ett sådant.
En detektiv måste också ej blott vara en slug och intelligent karl,
utan äfven en oförskräckt, en som aldrig tvekar att utsätta sig för
missdådarnes knifvar och revolvrar. Stockholms innevånare känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>