- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
552

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. I poliskammaren och på stationerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


prostitutionspolisens föreståndare, men från och med 1887 skötes den befattningen
af en pensionerad poliskommissarie.

Vid början af år 1888 voro 459 kvinnor inskrifna i prostitutionspolisens
rullor, för första gången inskrefvos 81 och å nyo inskrifna blefvo 182, så att hela
antalet på det året utgjorde 722. Under årets lopp flyttade 40 från Stockholm, 27
afveko, 7 afledo, och 86 sutto häktade vid årets slut, men 11 ingingo äktenskap,
19 erhöllo tjänst, 47 annat arbete, 2 intogos å skyddshem ocb 23 på arbets- eller
försörjningshus, så att 451 voro vid årets slut inskrifna.

Af dessa 451 var en under sjutton år, men fylda sexton. Största antalet
(168) var mellan tjuguett och tjugusex år. En var öfver femtio år. De flesta
voro födda i Stockholm stad (88) och därnäst i Kalmare län (73), i Stockholms län
43, i Östergötlands 38 o. s. v. De allra flesta voro före inskrifningen tjänarinnor
på offentliga ställen, sömmerskor, fabriks- och andra arbeterskor. Ej mindre än
196 hade vistats i föräldrahemmet tills fylda tjugu år. Föräldrarne voro mest
handtverkare, därnäst arbetsfolk på landet, så bönder, ogifta kvinnor o. s. v. Med
smittosam sjukdom voro 303 behäftade. Under året dömdes 135 till tvångsarbete
från och med tre månader till och med två år samt en ännu längre.


Af de nu omnämda afdelningarna af polismanskapet är det endast
detektivafdelningen som icke bär uniform, men den uniformerade
centralafdelningen förväxlas ofta med distriktspolisens folk, enär man
ej alltid gifver akt på den förres C. P. Det öfvervägande antalet af
de poliskonstaplar i uniform som man ser på Stockholms gator
tillhör distriktspolisen, den som det närmast tillhör att vaka öfver
ordningen på offentliga platser. Det är denna afdelning med hvilken
stadens invånare komma mest i beröring, men vi äro så vana
att se dessa polismän, att flertalet af oss alldeles icke ger akt på
dem och ännu mindre tänker på de verkliga tjänster de göra oss
äfven då de till utseendet ganska sysslolösa helt makligt promenera
på gatorna.

Ofta hör man klagas öfver, att »då man behöfver en poliskonstapel
synes en sådan aldrig till». Klagomålet kan ju någon gång
vara grundadt, enär Stockholm är så stort i sin utsträckning, att
polispersonalen verkligen icke hinner till öfver alt. Vi ha ännu icke
råd att kosta på oss en för vårt stora område fullt tillräcklig
polisstyrka. Men den styrka som finnes söker onekligen att vara tillstädes
där hon behöfs och är obestridligen af stor nytta. Det är nog mer
än en missdådare eller ordningsstörare som kilar undan, när han ser
polisuniformen. Redan polismannens blotta närvaro är ej sällan af
verklig betydelse för den laglydiges skyddande.

I det afseendet är uniformen af ej ringa vigt. Denna uniform är
otvifvelaktigt lika nödvändig som den är prydlig och tager sig mycket
fördelaktigt ut, så väl när man ser hvar man för sig, som när en större
del af styrkan framställer sig i trupp. Då de nya hjälmarne infördes
sommaren 1887, voro de allt annat än populära. Den preusiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free