- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
604

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamheten mest på de senare i deras nya skick, i synnerhet
på dem som skola hjälpa den tillfälliga nöden och sedan dem som
äro afsedda för den orkeslösa ålderdomen, vare sig att de tillhöra
den offentliga eller den enskilda barmhärtighetens verk. Men utom
denna del af den nutida välgörenheten, har Stockholm en storartad
fattigvård för understödstagare utom inrättningarna. Man må komma
ihåg, att det var icke mindre än nära 14,900 personer som år 1887
åtnjöto kommunens understöd, för att icke tala om alla dem
som hjälptes af enskilda stiftelser, vårdanstalter och barmhärtiga
personer. Af de nämda 14,900 var det omkring 3,600 som tillhörde
fattighusen och dylika inrättningar.

Utgifterna för kommunens fattigvård år 1887 uppgingo till 1,159,018 kr.
Medelkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde nära 78 kr. och medeltalet
för en understödstagares fulla försörjning 123 kr. Fattigvårdsprocenten för
Stockholm utgjorde 6,52 eller nära en procent mindre än medeltalet för rikets
städer, hvilket var 7,34, under det hela riket visade endast 4,87 proc. Malmö
hade 15,62, Norrköping 10,11 och Göteborg 8,46 proc.


Tiggeriet på Stockholms gator framträder icke så öppet som kanske
ännu för ett par årtionden sedan, men alldeles utrotadt är det icke,
och de tiggare som anropa barmhärtigheten inne i husen uppgå
stundom till ett betydligt stort antal. Tämligen säkert torde vara,
att yrkestiggeriet icke är alldeles utan sina idkare, äfven om affären
icke drifves i så vidsträckt skala som i några andra stora städer i
Europa, synnerligen i de största.

Visst är, att välgörenheten hos Stockholms befolkning är mycket
stor och ty värr har varit tämligen blind, men under senare år
börjat se förhållandena med något öppnade ögon. Man har alt mera
sökt komma under fund med själfva orsaken till den nöd som ropar
om hjälp och att söka undanrödja roten till det onda för att
därigenom förr kunna bota det.

Det var i det ändamålet som Stockholms skyddsföreningar
bildades redan för öfver fyra årtionden sedan, men ännu kraftigare medel
ha på senare tider anlitats. Skyddsföreningarna voro i början afsedda
att gifva fattiga kvinnor arbetsförtjänst, och fruntimmer sådana som
den ofvan nämda Lotten Wennberg visade däruti outtröttlig
verksamhetsförmåga och godt praktiskt förstånd.

Slutligen uppstod Allmänna skyddsföreningen i Stockholm hvilken
föresatte sig ett ännu vidsträcktare mål och nu har till uppgift att
tillse, att äfven det uppväxande slägtet af den fattiga befolkningen
ej må sakna nödig och kärleksfull vård och uppfostran samt att genom
noggranna undersökningar vinna tillförlitlig kännedom om hjälpsökandes
omständigheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free