Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. I Arbetareföreningen och bland Socialdemokrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöjde man sig icke med hvad denna »cirkel» hade att bjuda. Arbetarne ville
vinna något äfven på det politiska området, och i den syftningen uppstod i
Stockholm en arbetareförening som drog icke så litet folk från bildningscirkeln,
men innan 1850-talets slut voro så väl det ena som det andra af dessa sällskap
endast minnen af den rörelse som uppstått öfver alt hos arbetsklassen. En
ny arbetareförening, bildad i slutet af 1850-talet, vardt ej häller långlifvad.
Det var nästan endast sjuk- och begrafningskassor som bildades före 1860,
men dessa hade i allmänhet arbetare till grundläggare och förvaltare, under det
de nyss nämda föreningarna leddes af andra personer, i synnerhet tidningsmän
och andra skriftställare. Kassorna gälde icke annat än inbördes ekonomiskt
bistånd, och man tycktes tämligen allmänt antaga, att arbetareföreningar med
andra syftemål aldrig skulle i Stockholm få något varaktigt bestånd.
På andra ställen i riket tycktes de dock trifvas, och så väl Göteborg som
Norrköping hade arbetareföreningar med mera allmänt ändamål. Under den
skandinaviska utställningen i Stockholm 1866 besöktes hufvudstaden af åtskilliga
medlemmar af Norrköpings arbetareförening, hvilka af sällskapet E. & F. (»Enighet
och frihet») inbjödos till ett samkväm å Djurgården. E. & F. hade bildats redan
1855 af en då inom arbetareklassen mycket bekant person, landtmäteri-auskultanten
och tidningsmannen T. Bolin, samt skräddaren och tidningsmannen J. E.
Söderstedt och hade visserligen till hufvudmål sjuk- och begrafningshjälp, men
också sträfvande efter borgerlig frihet, hvarför sällskapet sysselsatte sig med
politiska och sociala frågor. Det utgjorde dock aldrig någon föreningslänk mellan
något större antal arbetare. Men under samkvämet på Djurgården stadgades
hos smedarbetaren H. Hagerman, vice ordförande i E. & F., och typografen P. G.
Pettersson, sällskapets sekreterare, beslutet att söka bilda en ny arbetareförening i
Stockholm.
Ej långt därefter, den 19 augusti 1866, samlades sjutton personer
i Hagermans bostad å Kungsholmen och upprättade ett sällskap som
snart antog namnet Stockholms Arbetareförening. Föreningen gick
stillsamt till väga, och allmänheten tycktes knappt ana hennes tillvaro,
men småningom började man dock tala om den nya föreningen,
fastän icke med synnerligt förtroende, och föreningen sökte alt mera
utvidga sin verksamhet, kanske till och med på alt för många områden.
Stockholms arbetareförening har, kan man säga, ingripit i hufvudstadens
kroppsarbetares alla förhållanden, men först och främst har hon
sökt åstadkomma ett fast samband mellan arbetare af alla yrken.
Den första uppsättningen bestod helt och hållet af kroppsarbetare,
och dessa ha ock framgent utgjort själfva kärnan och det
vida öfvervägande flertalet af medlemmar. Men föreningen har bland
sina ledamöter räknat äfven fabrikanter och handtverksmästare,
vetenskapsmän, skriftställare, köpmän samt civile och militäre tjänstemän.
Det är ett sällskap af olika samhällslager, men där alla ha lika rätt
och skulle således åt minstone närma sig det ideal af samband mellan
olika klasser som hvarje vän af framåtskridande så gärna vill se
förverkligadt, dock tyckes det ännu vara tämligen långt dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
