Nya Stockholm / 639 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. I Arbetareföreningen och bland Socialdemokrater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke kring några bålar, men det händer att föreningens styrelse
jämte de inbjudne i ett särskildt rum intaga förfriskningar
hvarvid ordföranden föreslår en skål för gästerne. Någon af dessa
svarar naturligtvis på skålen, och det har händt, att det varit
polismästaren som åtagit sig detta och begagnat tillfället att tacka
föreningen för det kloka, lugna och sansade sätt hvarpå hon uppträdt i
så väl yttre som inre afseende. Så ropar talaren ett lefve för
föreningen, och så hurrar man. Sedermera hånas föreningen af sina
motståndare för att hon visar sig artig mot myndigheterna och
bemötes artigt tillbaka. Föreningen är naturligtvis en förrädare mot
folkets sak, heter det, och förtjänar ej mera arbetarnes förtroende.
Men det hindrar icke, att föreningen dansar och har roligt.

Arbetareföreningen har alltid haft motståndare, först och främst
inom de högre klasserna, där man fruktar
för kroppsarbetarens själfständiga uppträdande
samt finner dels onödigt, dels skadligt,
att han söker skaffa sig någon bildning;
men motstånd har visat sig också bland
arbetarne själfve och i synnerhet hos
personer som önskat vara deras ledare. Dessa
ha ofta sökt göra föreningens sträfvanden
misstänkta och bland annat klagat öfver att
hon icke nog verksamt ingripit i politiska
frågor samt fram för alt nöjt sig att yrka
mindre genomgripande förändringar, då vida
kraftigare medel borde ha föredragits. Sådana
anklagelser ha under senare hälften af 1880-talet förnummits alt
starkare och orsakat att arbetareföreningen nu mera icke har samma
betydelse som vid årtiondets början.

H. Hagerman.

Under det den såsom mångårig riksdagsman för Stockholm i
Andra kammaren och fortfarande såsom stadsfullmäktig kände och
aktade smeden, nu mera fabrikören H. Hagerman var föreningens
ordförande och under tolf år vakade öfver denna sin skapelses hälsa
och lif, växte ledamotsantalet oupphörligt och uppgick slutligen till
bort åt 5,000. Sin betydande utveckling hade föreningen i väsentlig
mån sjuk- och begrafningshjälpsfonden att tacka, men en sådan fond
finner man nu mera ej tillräcklig för arbetarens välbefinnande. Han
skall ej vänta på sjukdom och död för att han och hans efterlefvande
familj må erhålla någon lindring i de dagliga bekymren.
Arbetareföreningen gör icke hvad den borde göra, heter det bland
arbetarne, för att få något inflytande på de politiska frågornas afgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>