Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Bland ordensbröder, goodtemplare och frälsningssoldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig omkring katedern. Man kastar längtande blickar åt dörren, och
där synes snart ett fruntimmer, väl bekant för alla som bruka besöka
föreläsningar eller deltaga i intelligensens fester i Stockholm. Det är
fröken Ellen Key. Hon intager skyndsamt en obemärkt plats på en
af bänkarne. En tredubbel manskvartett stämmer upp en festsång,
hvilken är för stark i det låga rummet, men som tyckes afhöras med
nöje, om ock ett ganska stillsamt.
Sedan sången tystnat, uppträder en herre i katedern och håller
ett lifligt framfördt, ganska varmt hälsningstal som gör godt intryck.
Därpå sjunges åter ett stycke, hvarefter det är fröken Keys tur att
låta höra sig. Simson den faste har anmodat denna vår mest
värderade föreläserska att säga några ord på festen, och hon har icke
velat undandraga sig, ehuru hon nyss förut i en härifrån långt aflägsen
stadsdel hållit en af sina vanliga söndagsföreläsningar.
Nu tager hon sig, på grund af kvinnornas deltagande i
goodtemplarrörelsen, anledning att tala om kvinnans rättigheter, men framför
alt om kvinnans skyldigheter i samhället och hvad ett rätt iakttagande
af dem kan åstadkomma. Hon talar utan papper, men utan
något sökande efter orden, klart och öfvertygande, varmhjärtadt och
vänligt uppmuntrande. Man kan finna att talet gör ett starkt intryck,
ty det framkallar ihållande handklappningar.
Så följa sång och deklamation på hvarandra i täta omgångar,
och under uppehållen går man ut i förrummet och får sig en kopp
kaffe. Stämningen förefaller mera lifvad än i början. Sedan man
på detta sätt fått icke mindre än femton festnummer samt en och
annan kopp kaffe, har Simson den faste ej mer att bjuda på för den
gången, och då går hvar och en helt beskedligt hem och gömmer
i sitt innersta minnet af denna stilla fröjd, talar kanske till och med
därom dagen därpå för verkstadkamraterna och kamraterna hos
klädsömmerskan eller i köket, ja, lefver derpå må hända hela veckan.
Det är visst icke sagdt, att goodtemplarfester alltid hållas i
sådana gamla och tarfliga lokaler som den vi nu omnämt. De ställas
nog också till i stora granna salar, men innehållet är föga olika, så
vida de icke, såsom ofvan antyddes, lifvas upp af något särskildt
muntrande. Man må ej tro, att en sådan sångare som Bellman är
alldeles banlyst från en nykterhetsfest. Hos Simson den faste sjöngos
ofvan omtalade afton »Blåsen nu alla», och det var nog icke enda
gången. Det är kännetecknande för Stockholm, att icke ens
nykterhetssällskapen kunna helt och hållet undvara den store sångaren.
På de allvarliga nykterhetsmötena går det naturligtvis mycket
högtidligare till, men äfven på dem får man höra sång mellan de
många talen som alla i gripande ordalag skildra rusdryckernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
