Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Bland ordensbröder, goodtemplare och frälsningssoldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kadetter, alla karlar i röda jackor och fruntimmerna med storartade
brätten på sina hattar. Där rada sig jacka öfver jacka, hatt öfver
hatt ända bort i det höga, aflägsna fjärran, och där blänka basuner
och trumpeter, trummor, tamburiner och gitarrer, och jackornas skarpt
röda färg, messingsinstrumentens glänsande metallskimmer och
fanornas mångfärgade dukar glittra i den starka belysningen.
Här och där ser man en helt verldslig uniform, en hästgardist,
fotgardist eller artillerist, ty frälsningsarmén räknar i sina led en och
annan garnisonssoldat.
Människorna där uppe på amfiteatern ha ett gladt och frimodigt
uttryck. Man ser inga gudsnådliga miner, knapt några tecken till
fanatism, och likväl fins sådan inom »armén», äfven om den icke är
så stor och omedgörlig som mången föreställer sig.
Det hela gör icke obehagligt intryck, men väl kanske något
teatraliskt, och det är ju icke någon hemlighet, att det är med yttre
ståt som frälsningsarmén inverkar på de mindre bildade, fastän det
ej häller kan nekas, att verkningsmedlen äro äfven andra, af allvarligare
och mera djupgående art. Men nog hör det till arméns taktik
att söka glänsa och komma buller å stad.
Ett skallande lefve höjes från amfiteatern. Alla de röda jackorna
och de stora hattarna komma i rörelse, och deras innehafvare
uppgifva höga jubelrop.
Upp för amfiteaterns trappsteg ila med lätta steg en man och
en kvinna, båda i »arméns» uniform. De hälsa åt alla sidor.
Mannen har ett godt utseende och ingenting i sitt väsen som antyder
begär att väcka uppseende, just icke något svärmiskt häller, endast lugn
välvilja och glad frimodighet. Han är en bildad man, helt nyligen
löjtnant i svenska artilleriet, nu stabskapten i frälsningsarmén, son
till ett statsråd, bror till tre officerare i svenska krigshären, af
gammal adel.
Den lilla damen vid hans sida är hans hustru, också af god
familj, med ett par hundra års adliga anor och med »bättre folks»
vanliga bildning. Hennes ansigte synes ej mycket under den stora
frälsningshatten, men man tycker sig dock finna ett fint och intelligent
uttryck, för öfrigt förefaller hon något späd i både utseende och röst.
Stabskaptenen och hans fru soldaten sätta sig på amfiteaterns
främsta bänk, midt för församlingen, och blifva sittande medan de
vanliga stridssångerna under major Hellbergs anförande afsjungas
med bullrande musik och ledsagade af dessa armrörelser som alltid
användas, i synnerhet af de kvinliga frälsningssoldaterne, och hvilka
efter hand öfvergå till alt vildare svängningar, men med oföränderligt
gladt ansigtsuttryck. Detta hör till taktiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
