Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Bland ordensbröder, goodtemplare och frälsningssoldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så sjunger en mjuk, något tunn sopran en solostrof,
ledsagad af en gitarr som trakteras af en annan kvinlig soldat, och
därpå faller den starka kören åter in. Man viftar med näsdukar,
hvilket skall föreställa svängande med palmgrenar. Man stampar och
skrålar, ler i öfvertygelsen om sin frälsning och är riktigt uppspelt.
Det är mycket buller och kan förefalla mindre passande i ett tempel,
men det är också något friskt och käckt och har öfvertygelsens kraft
i sig.
Major Hellberg, en af frälsningsarméns mest kände officerare, få
år förut ännu student, håller tal och välkomnar den nye stabskaptenen
och dennes fru. Det är nämligen deras första offentliga
uppträdande på arméns möten. Majoren prisar kaptenens och fru
soldatens mod, då de iklädt sig frälsningsarméns uniform. Han talar
länge och med arméns öfliga uttryck och åtbörder, smakande af
vanlig kolportörs-vältalighet.
Efter honom uppstår den nye stabskaptenen och aflägger vittnesbörd.
Hans röst är icke stark, men behaglig och tränger godt igenom
i templet. Det är ej någon eldig vältalighet, men det är ett tal som
präglas af öfvertygelsens styrka. Det är något praktiskt lugnt och
säkert i föredraget. Åhörarne lyssna med stort intresse, tyckes det,
äfven de som ganska säkert icke dela talarens åsigter, och de finna
behag i det milda uttrycket i hans ärliga ansigte. Åtbörderna äro i
början ganska återhållsamma, men då talaren känner sig mera eldad
af sitt ämne, börjar också han svänga armarne på det osköna sätt som
är egendomligt för frälsningsarméns talare och som hos »generalen»
själf yttrar sig i lika häftiga som fula pendelrörelser.
Stabskaptenen är emellertid en sympatisk personlighet, och man
följer hans yttrande med deltagande, då han skildrar huru han, efter
lång pröfning och studieresa i utlandet, beslutat sig för att inträda i
frälsningsarmén, fastän han nog visste, det ett svalg nu mera ligger
mellan hans förflutna och närvarande lif.
En annan afton äro talarne kanske icke så sympatiska. Då
består vanligtvis också samlingen i templet icke så uteslutande af den
fina »societeten», men af mycket flere arbetare och i synnerhet kvinligt
tjenstefolk samt folk med obestämda eller inga yrken. Vi ha här ofvan
sökt skildra ett frälsningsmöte som väl icke ofta förekommer, enär det
naturligtvis hör till undantagen, att ett par personer af de bildade
klasserna uppträda och vittna i templet, men ett sådant möte intygar
hvad som kan förekomma och är af verklig betydelse för kännedomen
om den rörelse som framkallats af frälsningsarmén och som fortgår
för sig själf, oberoende af de öfriga frikyrkliga rörelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
