Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Bland idrottmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaror anlända med järnbana, Stockholms gördelbana mellan
Centralstationen och Värtahamnen. Det är ett rörligt lif i hela trakten,
och på Stallmästaregårdens värdshus har man fullt upp att göra.
Onekligen är det egendomligt för stockholmsfolket, att
kapplöpningarna aldrig ha kunnat tillvinna sig ett så stort intresse som
kappkörningarna. De förra betraktas som mera aristokratiska och
äfven djurplågande tidsfördrif, då däremot de senare gälla som mera
folkliga, och då tänker man icke på djurplågeriet. Visst är, att folk
af alla klasser, och det midt på en hvardagsmiddag, skyndar ut till
kappkörningen såsom till ett mycket efterlängtadt nöje och grupperar
sig kring täflingsbanan i det bästa lynne och med åtrå att snart få
se hästarne sträcka ut.
Det är en vacker nordisk tafla, med Hagas och Bellevues parker
i vinterskrud, glittrande snö på backarne, bländande is på viken,
otåliga hästar på banan som omgifves af flaggprydda gränsmärken,
och de täta människoskarorna som ökas i hvarje ögonblick. Hästarne
gnägga och frusta. Pojkarne hurra där uppe i backen. Bjällrorna
klinga. Från värdshuset höres skallande skrattsalvor ... och nu
börjas täflingen, nu är väntan på utgången riktigt spändt. Små vad
hållas, men så obetydliga, så oskyldiga i jämförelse med summorna
vid Epsom och i Boulogneskogen. Stockholm är bara ute och roar
sig, icke samladt för att göra affärer, för att ruinera sig och begagna
»hästafvelns främjande» till skamliga spekulationer.
Banan har under senare år varit en half till en hel engelsk mil i
omkrets, af oval form med 50 meters radie i kurvorna och 20 meter
bred. Vanligtvis har man fem löpningar för olika klassers hästar,
men det händer att segervinnarne icke äro svenskar, utan härstamma
från Finland. Prisen äro från 200 till 500 kr. jämte hederspris.
En annan dag bär det af söder ut, till Nackanäs värdshus vid
Järlasjön. Värdshus skall alltid finnas där kappkörningar anställas.
Kanske det är den omständigheten som gör dessa täflingar så populära
i Stockholm. Nackanäs har onekligen ett täckt, måleriskt läge mellan
Sicklasjön och Järlasjön, leende stockholmsnatur och intagande äfven
vintertiden. Det är Södra trafklubben som brukar anställa täflingar
på Järlasjöns is. Dessa äro icke i samma höga grad folknöjen som
Norra Brunnsvikens kappkörningar — det är så långt till trakterna
söder ut, tycker man — men dock mycket besökta, och på täflingsdagarne
röra sig hundratals personer på isen och stränderna. Alt är
lifligt och gladt, men lika litet här, som på Brunnsviken märkes något
af den feberoro som kännetecknar kappkörningar och kapplöpningar
på så många andra ställen i Europa.
Ehuru icke hörande till det egentliga idrottsområdet, måste dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
