Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 l TM.USTItERAJI BAItNTIUNlNG.
Julgubben skrattade. (jör ditt embete, Kalle,
det Är din sn k, mon lita oj på, nit du bygger
för eviga tider! Ner du, här i min rensel liar jag
en guldfågel, som smältor socker och liitcr jern.
När han flyger ut, så adjö, dina broar, adjö,
dina jernvägar!
— Det vore väl något, menade snögubben,
livad kan det vara för en underlig lÄgelr — So.
här har jag honom, sade julgubben och öppnade
litet på renselii. Flux i detsamma llög
guldfå-gelu ut, och so, det var solen! Det var tredjo dag
jul, och henne hade ju ingen sett pä veckor och
månader. Det Idet >å besynnerligt ljust och
trefligt i verlden, sjelfva do hvita "drifvorna skeno
som silfver. Solen begynte i god tid sin strid
med deu mäktiga snögubben. Ännu är hon en
fågelunge, som nyss börjat flyga, ännu trippar
hon ined korta tuppfjät öfver himinelous hvalf,
somnar tidigt och vaknar sent, mon hon växer
i sjumilsstönarna, och Sländan tror, att gamla
Kalle ändå till sist skall finna sin öfverman, så
barsk ban än är.
— Det sägs. att julgubben varit mycket gifmild
i ftr hos do glada. Men han har äfven kommit
t.ill de sorgsna med tröst, till de fattiga och sjuka
roed korgar, fulla af kärlekens gåfvor. Snälla
gubhe han tänker på alla!
— PS Hjörkuddens fägelbräde gästa dagligen
tre par matfriska talgoxar. Stundom kommer
en domlierro att dela deras hampfrö, och nå
julmorgonen var kalas, då bestods korn. Ryktet
spridde sig, och snnrt kom en hel Hock
gråsparf-var att dela kalaset. Det gick nitstan för långt,
det sällskapet kände man. Men när kornet var
uppätet, var det ock slut med sparlvarnes
vänskap. Hvad skulle de bry sig om fågelbrädet:
de som hade ett belt stort spanmålsmagasin i
närmaste granngård 1
— Sländan har hört, att inånga barn i år fått
små japanesiska lek-aksfåglar till iulklapp. Den
stora hvita hönan på Hjörkiidden hittade pä
något bättre. Fjerde dag jul, menlöso barns dag,
hefans, att hon kläckt ut tro lefvande, muntra
kycklingar under värmeledningsrör, der hon har
det varmt och godt. En sådan filur!
llönsebar-nen inå bra och borde få juluamn. Om inan
skulle kalla dem Äpple, Kringla och Pepparkaka?
Men kanske äro de alla tuppar!
Prenum eranternes s i da.
Hafva klostren medfört någon
nytta ?
Under de blodiga och långvariga förföljelser
de kristna under de törsta århundradena måste
utstå från hedningarnas sida, flyktade många till
öknar eller andra ensamma och* aflägsna
ödemarkor, för att der finna skydd och tillika genom
ett fromt och yttert strängt lif tjena Gud. Desse
så kallade eremiter bodde hvar för sig och lefde
ogifta, för att endast egna sig åt bon och. som
de ti-odde, Gud behagliga sysselsättningar.
Senare samlade sig flere till en gemensam boning,
do kallades munkar oc.li föreståndaren för
samfundet benämdes abbot. För öfrigt lefde
munkarne, likasom eremiterna ogifta, och
underkastade sig den sträugaste försakelse med hilnsyn till
alla lifvets alla njutningar. Vilkoren tör
intagandet i klostret voro: kyskhet, fattigdom och
lydnad. Vid sidan af de manliga mun
kföreiun-garna uppstodo snart äfven qvinliga eller
såkallade nunnekloster, der samma seder och bruk
antogos som för munkarne.
Såväl munk- som nunneklostren vunno snart
allmänt förtroende, så att man till och med
klagade öfver, att städerna blefvo öde under det
öfverallt i öknarne uppstodo talrika kloster.
Meu detta ensamma, från den öfriga verlden
afsöndrade lif, hade dock sina stora faror och
delvis mörka sidor. Mången, soin ville njuta ett
lättjefullt lif, eller nndgå krigstjenst eller nya
skatter, fann här en passlig tillUyktsort, der hän
obehindradt kunde lefva ett drömmande orh
overksamt lit. Men såsom motsats till alla dessa
mörka sidor hudo detta klosterlif sitt. stora inflytande
på den tid, hvarunder det unpstod och
utvecklades. Klostren bletvo snart bekanta genom do
utsökt, fina handarbeten, som här förfärdigades,
lråii klostren utgingo äfven ganska tidigt konster
och vetenskaper. Derjemte voro de ock tidigt
berömda for sin välgörenhet. Hos munkarne
fann den trötte vandraren liksom den fridlöse och
förföljde ett. gästfritt mottagande. Tidigt blefvo
de äfven de mest omtyckta och anlitade
upplöst-rings- och bildningsanstalter.
Oaktadt klostren sedau genom do ofantliga
rikedomar dit småningom samlades, voro till stor
deJ upphofvet rill ett, yppigt och lättjefullt lif. sä
hafva ue dock på deu tid de uppstodo, mycket
bidragit till spridandet al livilisation i de "land,
der kloster funnos.
Mary E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
