Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
ILLUSTRERAD BARNTIDNING. 19
— Om vi niga vackert, kanske
Fä en liten bit vi smaka.
Nej, men ser du! Nej, men ser du,
Han går upp i tjugnåttan
Till tant Lis. Ack, skynda, Kilen!
Ocb de sprungo öfvermåttan.
Tant Lovisa, tant Lovisa
Mottog dem ocb gäster flera
Kakan satte bon på bordet,
Per han glömde gratulera.
Ellen artigt, Ellen artigt
Neg och sad’ som mamma lärde.
Per han glömde hela verlden
Och af kakan strax begärde.
Tant Lovisa, tant Lovisa
Honom gaf det största stycket,
Så ett annat, så ett tredje,
Ocb till sist det blef för mycket.
Ty i förgår, ty i förgår
Var hos tant den stora dagen,
Och sen dess är Per i sängen
Och har grufligt ondt i magen.
Deraf ser man, deraf ser man:
Det är bra att måttligt smaka.
Tänk, hvad stackars Per får lida
Bara för en namnsdagskaka!
Sidenswahnska bolaget.
Fritz Ärnat un’ berättelse.
(Forts, frän n:o 2.)
I är théet var undanstökadt, skulle Fritz
Amatus ändtligen hålla sitt föredrag.
Hän stälde sig smått generad bakom stolen,
hvars karm ban ifrigt tingrerade och tittade
på auditoriet. Svante arbetade pligttroget
på moster Saras nystfot, denna gång utan
handskar. Camilla stoppade strumpor;
Masse hade intagit en beqväm ställning och
tycktes böjd för stilla uppmärksamhet,
— Det är mycket roligt att ha
sommar-lof, — började Fritz omsider och tänkte
komma af sig vid Kasses bekräftande nick.
— Det är en rasande god omvexling efter
pluggning och sådant der, och jag vet att
ni så innerligt bra begriper er på det sjelfva.
Jo, ändteligen, — mumlade Masse och
trefvade med tummen i vestfickan efter en
pligtförgäten lackritsbit.
— De som bo riktigt på landet —
fortsatte Fritz med stigande mod — de ha’
kanske roligt på det allra roligaste sättet,
men jag tror, att man kan ha mycket
trefligt hvar som helst, bara man inte är sjuk,
eller har andra bedröfligbeter. Hela
sommaren bodde jag i Brnnnsparken och det jag
egentligen tänkte tala om är några stiliga
äfventyr och påhitt, som vi hade för oss.
— Hvilka ,,vi"? — frågvisades Camilla,
som af intresse för Fritz, lemnat strumpan
att stoppa sig sjelf.
— Åh, vi voro ungefär ett fjerdedels tjog
pojkar, som bodde der i närheten och vi
brukade slå boll ibland om qvällarna, så det
förslog. Och ofta lekte vi indianer eller
röfvare i Brunnsparken och hade hemskt
trefligt.
— Der hade Masse bordt vara med —
afbröt honom Eufrosyne belt skinande — hau
var så solbränd, att ban liknade ett
rödskinn.
— Nå, nå, syster kära, — lugnade henne
Masse godmodigt — inte liknade du ett lärft,
du heller, efter hvad jag mins.
Fritz Amatus rätade på sig och fortsatte:
— En dag hade vi beslutit att dela oss jemnt
i två grupper och föra indiankrig.
— Det blef 2 l/3 man i hvardera lägret.
— hviskade Kasse åt Spirea.
— Misstag — afklipte Fritz kallblodigt
— vi voro den dagen Here än vanligt, fyra
på hvardera sidan. Edvin Stormbohm var
rödskinnens anförare och kallades, „</e»
stormande höfdingen", de andra indianerna
hette Springpefsen, LAmhåret och den
fläckiga Pantern. Jag tillhörde
blekansig-tena ocb vi låtsade ha värt blockhus, just
nära vallarne.
— Hvem var er anförare? — frågade
Svante och i detsamma skar ban sig i
pekfingret uied knifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
