Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NTA TUOLIiSLÄNDAN.
N:o 4
— Nu är du lärd, sad’ mor. Nu kan du
blifva
Professor miust, när du lär dig att skrifva,
Men du liar ej dig tvättat sen i fjol:
I)et skall bli skönt att skina som eu sol,
Gå nu i bastun, du min gosse kära.
Ja, mor hon bar sin luns som mjölesäck;
Då tyckte Vidrack liau var riktigt käck.
Men se, nu kom det svåraste i saken:
— Sitt, gossen min, så kläder jag dig naken!
— Hvad? Skall man kläda af sig i ett bad?
— Ja, det förstås. Var nu rätt snäll och
glad!
Men den, som ej blef glad, var injölesäckeu.
Ett sådant tyranni! Nej, det skall jiecken!
Till det sä hade Vidrack visst ej uiod,
lian kröp på lafven som han gick och stod,
I skjorta, byxor, stöflar, väst och tröja
Och svettades så grymt af der att dröja,
Att gossen stackare blef bastusvag
Och Homuade . . . och sofver än i dag.
Den sagan hörde jag, när jag var liten,
An som förmaning, än som lön för tliteu.
Hvar gång jag somnade med kläder på,
Sä fick jag höra ordeu: skall du g<1,
Som Vidrack gick, fullklädd på bastu!äfven?
Jag upp med fart I Hvem ville bli, som han,
Till ordspråk och spektakel för hvar man
Ännu när man är längesen begrafven!
Den stackars Vidrack! Ja, hvad hjelper det
Att spara här i verlden sina fjät
Och titta fromt på myggorna i taket,
När man blir busen, som får barnet vaket?
Sidenswahnska bolaget.
(Forts. IVau n:o 3.)
— Du trampade mig två gånger på tårna,
— sade Camilla och låtsade se stött ut.
— Nå, de der anmärkningarne behöfver
iln icke bry dig om, kära Fritz, — sade
Spirca, som hittills suttit, tyst — Men jag
hade önskat, att du berättat ett riktigt
äfventyr, en händelse, och ej blott en lek
Det kan du göra en annan gång.
Hufvudsaken är, att vi öfva oss att beherska vår
röst och vår tunga.
— Ack, tänk hur roligt det varit, om du
verkliqen skalperat någon, — en polis eller
något dylikt, — skrek Masse förtjust. —
Men nu är det min tur att berätta, och nu
skola ni få böra ett riktigt äfventyr.
Kasse och han utbytte eu blick och
utbrusto dervid i ett hemlighetsfullt skratt.
4>Au stod bela tiden [och sparkade med
ena benet, — sade Eufrosyne.
— Du snöt dig sex gånger under
föredraget, — försäkrade Masse.
— Du kom ej en enda gång riktigt af
dig, — sade Svante beundrande, — inte ens
när jag skar mig i fingret.
Masses berättelse.
Masse stälde sig bakom en stol, liälde i
åt sig ett glas vatten, låtsade jemka om sin
halsduksrosett, som icke fans, bärkläde sig
och begynte:
— Mina damer och herrar. Vi lefva i
ett tidehvarf . . . hm ... då resor . . . .
hm ... äro på modet . . . hm. Också vi,
min bror Kasimir och jag, beslöto göra en
. . . hm . . . studieresa till det yndiga
landet Danmark . . .
— För att studera rüdgröt med flöde,
eller hvad? — sporde Camilla nyfiket
Något ditåt. Vi hade den lyckan att
i Köpenhamn ega nära slägtingar,
herska-pet Glitterup, hvilka mottogo oss såsom det
egnar och anstår vällärde finska lyceister ...
— Asch, om det fortfar så här
högtidligt, så ids jag sannerligen ej höra på, —
sade Eufrosyne gäspande. — Säg du bara
rent ut, att du bodde hos syster Augelika
och svåger Jens och var en dråplig morbror
för deras små Jeusar och Jeppar
— Må gå. Vi lemna alltså den högre
stilen och lämpa vårt tal efter vauliga
menskliga öron, — fortfor Masse och tog ett tag
i sin väl barberade peruk. — Syster
Angelika och svåger Jens bodde ute vid
»Sundet", om ni veta hvad det är, era
soltorkade landkrabbor.
— Jo visst, Furusund, derifrån Funtus var
I hemma, — sade Fritz Amatus qvickt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
