Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka med oförräittadt ärende. Då erhöll han
underrättelse från en i staden inspärrad
landsman, att, spindlarne i lians fäugelse
lofvade köld inom tio dagar. Kölden
in-trüffade verkligen, och Pichegru kunde med
sin armé framtränga öfver isen till
Amsterdam. Den befriade fången blef förd i tri
umf till Paris, men huru spindlarne
belönades, förmäler icke det stycke af
verldshisto-rien, som vid detta tillfälle kunde sägas
hänga på sköra spindcltrådnr.
Sidenswahnska bolaget.
(Fölls, iråii u:o 5.)
E^en lilla gästen var föremål för
siden-svansarnes ömmaste omsorger, de
glömde t. o. m. det efterlängtade kaffet för
hans skull, Eufrosyue låg på knä framför
Spirea, som höll honom, och gned hans
små kalla händer. Svante hade otfrat
honom sin klocka. Camilla blötte pepparkaka
i grädde och matade honom. Masse
grimaserade af alla krafter för att roa honom.
Kasse och Fritz Amatus uppsökte stenar
och trädbitar som de radade upp till kor
och bästa-. Gossen var nöjd en lång stund
och belönade dem med ett litet fromt
leende.
— Hvad månne ban heter? — utbrast
Effi plötsligt.
Ja, det hade ingen tänkt på, och det stod ej
heller skrifvet på lians rygg. Det blef en
lång och ifrig rådplägning.
— Vi skola kalla honom Benoni, —
föreslog Effi, soin nyligen gråtit, öfver
„Ge-noveva".
— Fy nej, det är så pjåskigt! — skrek
Masse. — Hellre då Solon eller Sokrates.
Eller Heliogabalus, — skrattade Kasse.
— Hvad tycker Spirea?
— Det är Daniel i dag, — sade Spirea
menaude.
— Ack ja! — ropades ur skocken. —
Han skall få beta Daniel och bli eu duktig
karl, iute rädd för lejou och tigrar.
— Och han skall lära sid excercera, —
utbrast Fritz Amatus, som i tankarne såg
den lille varelsen växa till en tapper
geue-ral.
— Dau, lille Dan, vill du ha en
sockerbit? — och Camillas röst smälte af ömhet.
— Vet ni, nu föreslår jag att vi dricka
kaffe, eftersom pojken är kristnad. Det
brukas ju kaffe på barnsöl, vet jag.
Och Masse begynte beställsanit slå i
kaffet och drog upp eu selterstlaska, till
hälften fyld med grädde, ur Svantes ficka. Man
satte sig beqvämt och ack! hvad kaffet
smakade. Det hade blifvit nästan alldeles
mörkt, och de haltliggande gestalterna kring
den flammande brasan påminde om ett
zi-genarsällskap. Uppmärksamheten delades
mellan kaffekoppen och lille Dau, ända tills
Svante såg på klockan och mod häpnad
fann den vara ’/.{l.
— Nu måste vi hem så fort tygen hålla,
annars tror tant Dea att vi drunknat
allesamman, — sade Effi. I ett nil iuradades
servisen, elden släcktes med snö och Dan
inpaltades i flickornas dukar samt bars
turvis af Svante, Kasse och Masse. Tåget satte
sig i snabb marsch under tonerna af „I
höga nord vår vagga stod", exeqverad af
Camilla och Effi
Tant Dea öppnade, då de riugde, och fulla
af nyheter, gräs och sot och rester af
kaffeveden, stormade bolaget öfver henne, så hon
halft miste sansen. Ilon måste sätta sig,
så uppskakad blef hon, när Svante stälde
det lilla inbyltade kräket framför henne och
sade: — taut Dea, här är Daniel, som jag
hittade i skogen och som nu skall bli vårt
bolagsbarn, om du iute har något emot det.
Kära barn, hvem skall ansvara för
honom? Tänk, om han får messlingen och
dör. — Och taut Dea var helt röd vid
tanken på sina nya moderliga pligter. Hou
hade alltid betraktat barn antingen som eu
skör leksaksvara, som gick sönder blott man
rörde vid den, eller ock som verldens största
orostiftare, hvilka det var hennes kristliga pligt
att söka tåla och uuderkasta sig. Hon såg
på den lille, som Spirea varsamt afklädde,
och en bel rad af försakelser framstälde sig
för henne i föga lockande perspektiv. Om
nu helst Dika varit hemma. Hon suckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
