- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
44

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

NYA TI10LLSLÄNDAN.

och slätade nästan rådd det lilla ljuslockiga
hufvudet framför henne.

— Kanske ni borde gifva honom
kamo-momillthe, han ser så blek ut, — sade hon
och hoppade förskräckt till, när gossen i
detsamma började gråta.

— Han är bara sömnig, stackare, — sade
Spirea, som hade tvä små bröder hemma
och var van att sköta dem. — Kom, så får
du krypa i min säng, tills vi hunnit bädda
på soffan.

Alla barn följdes åt till flickornas rum,
der en liten bädd tillreddes åt. Daniel på
soffan. Camilla och Effi klädde af och
tvättade honom. Han var klädd i ytterst slitna
och tunna, men rena plagg, och den lilla
kroppen bar ej minsta spår af vanvård.
Säkert hade hans moder älskat och skött
honom, men hvad hade då förmått henne att
öfvergifva honom? Så söt och snäll ban var!
Han gret blott belt sakta af trötthet och
kanhända af omedveten längtan efter sin
egen moders famn.

Sedan han somnat, sutto barnen ännu en
stund och talade hviskande om honom Det,
hade framträdt med allt större klarhet för
Spirea, att, så mycket de än höllo af sin
lille skyddsling, och så gerna de än tagit
vård om honom, så kunde de likväl icke
behålla honom hos sig. De voro ju borta en
stor del af dagen och h,.de ingen rätt att
påtvinga snälla tant Dea denna lilla
ovälkomna tillökning i hennes bekymmer.

— Dessutom, — fortfor hon, skulle
hans närvaro allt för mycket draga våra
tankar från lcxorna, och det vore ej rätt
af oss, då vi äro bär för att lära oss
något.

— Du är riktigt obarmhertig, Spirea, som
tänker på den evinnei liga skolan nu, när det
gäller att rädda ett litet kräk från svält och nöd,
— utbrast Camilla häftigt. Ilon gaf gerna
vika för stundens ingifvelser utau att så
noga besinna <nu de voro utförbara.

Gossarne sågo luudcrsama ut, och Effi
hvälfde hundra planer i sitt hufvud. —
Jag tror Spirea har rätt, — sade hon
slutligen, — ingen af oss kunde vara hans
sköterska utan att. försumma lexorna. Men
om vi skulle inackordera honom hos madam
Pullouen här i gården, så kunde vi ändå
allt som oftast helsa på honom.

— Det var en lysande idé, — ropade
Spirea och Svante på samma gång, — du
borde ha diplom för den I Madam Pullonen
är ju barnlös och en så hjertans beskedlig
gumma, och hennes gubbe är borta hela
dagen, så hon just kan behöfva, sällskap. I
morgon dag går jag och talar ined madamen
och så lyfta vi med detsamma en tung börda
från tant Deas hjerta. — Och Svante hade
något så faderligt vigtigt i röst och
åtbörder, att kamraterna brusto i skratt och äfven
Camilla glömde sin missräkning och förtret.

(Forts.)

Koppardvärgen.

E:i historia från Tyruler-alperna. Bearbetning.

§fjet var en eftermiddag nära
midsommar, så vacker, att Autou Flunger
satte sig att arbeta utanför sin koja, medan
Frans, hans lille gosse, lekte vid hans
fötter.

— Far, hvad skall du göra af dessa
träbitar? — frågade Frans, stödjande sig mot
faderns knä.

— En liten klocka. Den är hastigt gjord
och skall inbringa minst fem floriuer. Jag
förtjenar långt mera på simpla leksaker,
än på allt mitt fina träsnideri.

Anton talade egentligen till sig sjelf, men
Frans förstod honom. Fattigt folks barn
lära sig tidigt vigten af att förtjena det
dagliga brödet., och han hade ju tillbragt
bela sitt korta lif i den torftiga kojan der
träsnideriet skaffade dem deras uppehälle.
Auton var berömd för sin heliga Guds
moder, utskuren i ett. stycke träd. knapt större
än ett. menniskohufvud. Meu Frans tyckte
mycket mer om den lilla klockan. Den var
icke större än hans faders hand; sjelfva
klockfodralet förestälde en klippa och uppå
denna stod en vacker stenget med behagfullt
upplyftadt hufvud. Det var emellertid
hvarken det mästerligt utskurna djuret, den nätta
keden af blank metall eller den mjuka
klangen af klockslagen, som roade Frans mest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free