Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 NYA TROLLSLÄNDA!». N:0 5
hus, lika fnit och gammalt, till sitt yttre,
som det. var rikt och heintrefligt i det. inre,
der en glad tysk pappa och en snäll liten
mamma gjorde allt för att hennes lif skulle
vara ett enda solsken. Sä. snart julen
uär-made sig, anlände en massa tanter, onklar
och*kusiner. hvilkas förnämsta göra var att
omhulda och smeka Laura. Men det.
oak-tailtjjöljde henne en beständig skugga,
skuggan af en obotlig sjukdom, ty Laura hade
lungsot och kunde icke lefva länge, sade
doktorn
Hennes hem var icke desto mindre eu
liten himmel af kärlek och glädje. Detta år
hade juleu som vanligt medfört ökad fröjd
och qvarlemnat så många vackra saker, att
Jiemmet snarare liknade en bazar Mest af
allt tyckte Laura dock om en liteu
tyroler-klocka. som pickade gladt på väggen
ofvanför hennes säng. Tvä dagar efter
julaftonen var söndag och då hennes far hade ätit
siu middag af gåsstek och fisk, stafvad med
russin, lök och ingefära, satte ban sig
beqvämt i gungstolen med sin pipa och beredde
sig på en angenäm pratstund med sin
familj. Då kom Laura fram till honom, klädd
i sin lilla lösa „sjukklädning", som hon
kallade den, och visade honom tyrolerklockaii.
— Se, den har slutat att gå. Någonting
är i olag med den, ty den gick så bra ända
tills i dag. Men nu när jag vill draga upp
den, så kominer den lilla dvärgen alls icke
ned.
Hennes far upphörde att röka och hennes
mor lade bort sin tidskrift.
— Billiga klockor äro vanligen värdelösa,
— sade fadern. — Jag skall försöka att
öppna den lilla afdelningen i hvilken
urverket är.
lian tog sin pennkuif, ryckte ut ett par
nubba)’ och öppnade klockan. Och se!
derinne mellan klockhjuleu låg ett hopviket
papper.
— Hvilket dumhufvud har gjort detta?
— brummade han. — Nå, nu är den saken
hjelpt.
— Ilär står någontiug skrifvet på pappret,
— sade Laura, slätande det med sina små,
smala fingrar. Läs det för uiig pappa!
Den godmodige fadern lade lydigt bort
pipan, påtog glasögonen och läste, under
det Laura och modern med vidöppna ögon
lyssnade.
„Käre gamle fader Tid! Du skall gå med
stengetsklockan till staden och du skall
kanske gå långt, långt från våra berg, men
glöm icke mig, Frans Flungcr, son till
Anton, han som gjorde klockan, död sedan två
månader, och vi äro så fattiga, fattigare än
förr och mor bara gråter alla dagar. Var
sä god och gif henne ett nytt år. fader Tid!
Tag det, icke ifrån henne. Hon tror att du
skall, och säger att hon ej då kan stanna
hos mig. Meu hur kan en liteu gosse bo
ensam uppe bland bergen bara med en ko?
Och tänk om kon skulle få ledsamt? Var
så god, fader Tid. och tag mitt ny-år också,
om du ämnar taga mors. Tobias Kutz
säger, att febern skall döda henne och att om
hon dör, jag måste gå ned till staden och
komina i prestlära. Men käre fader Tid,
om du bor i himmelen, så berätta för Gud
att jag icke kan bli prest och lefva i ett
mörkt kloster. Jag tycker om höga
platser, sådana som våra berg, der man kan
plocka alprosor, och jag skulle vilja bli en
stengetsskytt liksom far var och på lediga
stunder skära madonnor i träd och göra
leksaker och klockor, liksom ban gjorde, och
bo i hans koja. Käre Tid, gif mor och mig
ett godt nytt år I Och för att du ej må
glömma det, stoppar jag in detta bref i
stengetsklockan. Du vet vägen till oss, två
timmars väg norrut frän Innsbruck kyrka.
Glöm mig icke, och icke mor heller. Jag
skall bedja ofta och vara mycket snäll,
kanske mins du bättre då. Ingen vet af
detta, utom Tobias, och ban bara skrattar.
Meu jag bryr mig ej derom.
Din tillgifne Frans Flunger.
(Forts.)
Sländans nyheter.
— Hu, så det sprakar i knutarne och
kniper i öronen i sjelfva vårens månad! En
så sträng vinter har Sländan aldrig
upplefvat, men man säger att 1881 skröt af en
oafbruten köld från Oktober till Mars. Visst
är en hederlig vinter med drifvor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
