Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
NTA. TROLLSLÄNDA?!.
N:o 6
tern. När han andas varmt i den kalla
marsnatten, sSger han: tack, köld, för att
■in låtit. vexterna hvila! När han sopat bort
snön, säger han: tack, snö, för att du varit
ett täcke i vinternatten! Och när han
förlänger dagen, säger han: tack, mörker, för
att du slutit menniskorna närmare
tillsamman och lärt dem älska hvarandra!
Ja, hvad allt har ej Våren att göra! När
han sopat liort kölden, mörkret, isen och
snön, måste han skura jorden, hafvet och
himlen rena. Skurtvagcn går och går
liård-händt, — ibland storm, regn, vattuflod, — men
nytta gör han. Hvar osund dimma, hvar
grumlig strand, hvarje mosslupet träd, hvar
dyig tufva, allt måste fejas, allt måste blifva
skinande blått och blomstrande grönt.
Ingen får glömmas, allt måste rentvås från
syndens fläckar, ty nu är naturens
söndagsmorgon, nu skall hon pryda sig för att
tillbedja sin skapare.
Vid denna tid kommer påsken, som är
uppståndelsens högtid, och detta vet Våren;
ban stod ju som barn vid Frälsarens graf.
A.llt, som förfrusit i mörker och köld; allt,
som ligger nedslaget, förkrossadt, tvinande,
törstande i natten och grafven, det skall
renadt stå upp till ett, bättre lif. Till allt
och till alla, till det fattigaste strå, till den
ringasteJmask, som nedkrupit i jorden,
kominer vid denna tid Guds röst i
vårvinden: stå upp att förnyas; jag lefver, du skall
ock lefva!
Den frusna, skendöda, i snön begrafna
skapelsen hör denna röst och skälfver af
lif. Dft stunda förnyelsens dagar, och Våren
är kallad att vara dess verkmästare. Hans
arbete fördubblas: hau är nu byggmästare,
målare och bildhuggare utan rast. I ett nu
skall allting förvandlas från formlösa drifvor
till praktfulla palatser, från hvitt och svart
till grönt, till blått och alla de färger, som
regnbågeu målar. Och våren förstår sitt
haudtverk. Skär sönder knoppen af ett
ännu ej utslaget Jöf, och gif akt huru han
förberedt allt för detta sitt lilla, ännu ofödda
barn! Hvilken liu väfnad, hvilken konstrik
byggnad ända iu i deu minsta bladfiber!
Menniskor bygga sina palatser för
århundraden, naturen bygger dem för en kort
sommar, men hvilken underbar omsorg, hvilken
| rörande kärlek i detta lilla, så snart
förgångna, så ofta tanklöst förtrampade löf!
Och när det slår ut, är allting
annorlunda. Fråga det lofvade trädet, den
ut-1 slagna sippan, dou bevingade fjäriln hvad
de voro en vecka förut! Mins du sagan om
det vissnade löfvet: ,.tusen, tusen löf har
min unga asp, hvarje löf är en tunga, och
med tusen, tusen tungor prisar min asp
Guds oändliga godhet".
Detta och mycket mer har den unga
Våren att göra. Hvilken konsertmästare anför
eu sådan musik? Hvilken poet skrifver
sådana visor? Hvilken konstnär anordnar en
sådan utställning? Derför är också Våren
barnens, ungdomens och sångfåglarnas vän.
Den lycklige, ban blir rikt belönad, ban
älskas af alla andra än bundtmakarue,
ljus-fabrikanterne och nattuglorna. Nej . . .
han älskas af alla, alla, utan undantag.
Hvem behöfver ej ljus, luft, grönska och
frihet! Förstår du nu, säg, hvem Våren är?
Förstår du nu, att hau är eu solblick ur
Guds goda, allseende öga, att. ban iir ett
strålande utflöde af Guds oändliga kärlek?
Z. T.
Sidenswahnska bolaget.
(Forts, fräll u:o 7.)
jlW] en en stor missräkning hade de
lik-väl derförinnan haft. Den
eftertraktade gymnastiksalen var icke att ta»a på
hyllan, och de fingo nedslå sina fordringar
ända till tant Deas anspråkslösa sal. De
voro alla murriga och nedslagna öfver denna
motgång, ända tills Masse bedyrade, att
han skulle kunna bereda plats för
åtminstone 50 åskådare. Han hade sett långa,
sköna bräder i vagnslidret, dem skulle man
bära upp och lägga öfver bockar. Hela
sälen skulle utrymmas och endast bänk- och
stolrader placeras der. Och så kunde man
ju böja entréen till 50 p. så blefve
inkom-1 sten ej så liten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
