Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLCSTHEUAI) BABNTIDNIN6.
61
tornefl blänkte från svenska och finska
kusten, och stjernorna nickade till oss soin
gamla bekanta. Ibland roade vi oss att
efter de större stjernornas läge uträkna
hvar vi för tillfället seglade. Det är ju
efter solens Iiige som sjömännen bestämma
livar de äro, ocli på samma sätt kan man
räkna ut detta efter månen ocli stjernorna.
Efter tre dagars färd sade vi farväl till
den kära finska kusten och efter ytterligare
tre dagar voro vi utanför Dragö.
Köpenhamn begynte skymta i fjerran. Hela da
gen kunde jag stå med kikaren i hand på
kajuttaket och betrakta huru föremålen
närmade sig. Mot aftonen hördes ropet:
låt. ankaret gå! — detta var signalen att
vi skulle stanna här. En liten åugslup lade
till vid fartygets sida, vi nedstego och afreste
med den till staden.
Här i Danmarks hufvudstad hade vi tiu
mycket att bese. Främst det ryktbara
Thorvaldsens museum, der vi beundrade
Frälsaren och näns tolf apostlar, uthuggna
i marmor i kroppsstorlek. Och sedan Tivoli
en alton, upplyst med kulörta lyktor längs
alla gångar, ined musik, konst maka re,
teater, baktalare, menagerier m. m. F.fter all
denna herlighet blefvo vi slutligen hungriga
och gingo att söka obs mat. På en
paviljong lästes med stora bokstäfver: „ßød (»rod
med Flöde". Visst måste vi smaka
danskarnes nationalrätt! Den smakade som
ballon-gröt mod grädde och var således ej att.
förakta.
Utom Tivoli besågo vi ännu tre vackra
slott och en vacker kyrka. Men uppe i
„Uuudetaarii", dit nian kan köra med hästar
och vagn. voro vi ej den gången. Vinden
var god, och vi måste passa pä, hvarför vi
efter tre dagar sade farväl at det vackra
Köpenhamn.
Den 13 September passerades vid Öresunds
smalaste ställe staden Helsingör med
fästningen Kronborg. En saga berättar, att
Holger Danske, en tapper dansk hjelte, som
lefde för mer än 1000 år sedan, ännu
sitter, omgifven af sina stålklädda kämpar, i
fästningens djupaste hvalf. När fara är ft
färde, skall ban träda fram till Danmarks
försvar. »>ch när alla vuxne män i lanuet.
stupat, skall ban samla omkring sig tolfåriga
gossar och i spetsen för dem drifva fieuden
ur landet. Så berättar sugan. Vi hade ej
tid att helsa på Holger Danske.
Frän Öresund kommo vi ut på Kattegat
och derifrån genom Skagerack till den
stormiga Nordsjön. Der fingo vi erfara hur det
kännes att skurra backe upp och nod för
de branta vågorna, hvilka voro ännu högre,
än husen der hemma. Då och då syntes en
seglare vid horizonten, och kort innan vi
kommo till engelska kanalen, sågo vi
tusentals fiskarebåtar, hvilka ligga här ute för
att fånga torsk. Vid framkomsten till
kanalen var vädret lugnt, och vi sågo då
något underbart. Framför oss hägrade i
luften den franska staden Calais och deu
engelska staden Dover, hvilka ligga på hvar
sin sida om kanalen. Med blotta ögal
kunde vi urskilja busen i Dover och se
bantågen kila iu i tuimelarue. Det var
luyckel vackert och märkvärdigt.
Från engelska kanalen kommo vi ut. till
St. Georgs kanal och ankrade utanför
Liverpool på Englands vestra kust, der
fartyget skulle lossa sin last. L)cl var nu ebb,
och vi måste vänta på floden för att kunna
inlöpa i hamnen. Här var lif ocli rörelse,
folk af alla stånd och nationaliteter och alla
tycktes ha fasligt brådtom. Vi gingo att
bese staden, bland annat dess vackra
tafvelgalleri. För några veckor sedan hade lörd
Derby från London varit för att inviga det
och vid detta tillfälle, öppnat, första dörren
med en guldnyckel. I detta galleri funnos
taflor från alla verldens kanter, t. o. in. deL
aflägsna Finland hade. |Utsändt en tafla af
Lindholm F.n dag fick jag besöka börsen,
samt lörsta gången fara med hiss. Ett, tu,
trn voro vi uppe i fr.te våningen, och det
var ej litet tröttsamt att trafva ned igen
frän denna höjd.
Tiden gick, och jag använde ilen att
(lagligen so något nytt.. En gång deltog jag i
en äplcskiird på en landtgård nära staden.
De engelska flickorna tyckte sig ej behöfva
kunna finska, och jag fick småningom lara
mig deras språk. Deras seder och bruk äro
enklare och tretiigarc än i de skandinaviska
länderna och jag tyckte om deras hemlif.
Vi skulle nu resa härifrän till Baltimore
i Nord Amerika, och jag tänkte med oro
på Atlantens vågor. Fore afresan besökte
jag den skandinaviska kyrkan der en norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
