Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 9
Unn skulle nog tala om det för henne;
— sade Spirea lugnt. - Vi måste låta
Im-unm vara i fred, eftersom han försäkrat
mig, att han ej går och gör något dumt
eller orätt.
— Ja, du har då alltid ett sådant
himmelens tålamod med den pojken Jag skulle
nypa honom i örat och tvinga honom att
bekänna. Asch, hvad det är tråkigt, tråkigt,
Iråilkifjl, när ej Perpetua skrifver! Det är mer
än eu vecka sedan jag fått bref, och det
fastän jag skrifvit tre bref sedan dess.
— Du öder så många slantar på din
korrespondens, Camilla. Tänk, om du skulle
draga in några bref och i stället gifva
pengarne åt Dan
Nej, det gör jag aldrig i verlden. —
utbrast Camilla retad. Du är alltid eu
sådan vishetsmoster, mön jag tänker visst
icke låta kujonera mig af dig. Nu skulle
du ej ens unna mig att få skrifva i fred
till min bästa vän.
Och Camilla steg förtörnad upp, kastade
boken ifrån sig. så den Hög under soffan
och slog hårdt igen dörren efter sig.
Spirea var van vid dessa utbrott. Hon
upptog lugnt boken och slätade ut
gung-stolsmattan. som Camilla skrynklat. Hon
visste, att hon denna gång ej varit ovänlig
eller sårat Camilla, och då brukade dessa
små oväder snart gå öfver.
1 morgon var Luciafest i skolan och i
öfvermorgon skulle de resa hein Hem!
Hennes hjerta klappade af längtan efter lär
och mor och de två små rustibussarue, Knut
och Eusebius. Men hon skulle vara med i
en af tablåerna i morgon och hade brådtom
med sin kostym, tog derför sin sv ask och
satte sig flitig vid matsalsbordet, der
lampan redan var tänd.
Kl. 7 tiden hörde hon eu smäll i
köksdörren och strax derefter stormade Fritz
Amatus in till henne, svettig, så håret
klibbade vid pannan, med stöflat* fulla af sno
och utan vantar. Han höll med
triumferande min en 10 marks sedel för hennes
förvånade ögon.
— Åt Dan! — kom det med möda fram
ur hans flåsande gap, när Spirea inte hade
förstånd nog att genast fatta meningen.
— Nej men, min söta Figge, hvarifrån
har du fått så mycket pengar? — utbrast
1 Spirea med stor belåtenhet — Men innan
du berättar, så gå först och byt om stöflar
och torka din drypande lugg Du bar varit
en duktig dagsverkare märlor jag.
Fritz Amatus var van att följa Spireas
råd och förfogade sig in i gossarnes rum,
derifrån han snart utkom skinande blank
och med torra stöHar.
— Jo ser du, Spirea, du vet ju, att jag
... att jag varit ledsen för att jag ej haft
något ... ej kunnat förtjena något åt Dan,
— begynte ban och satte sig bredvid henne.
- Det har riktigt känts tråkigt, vet du.
Och jag har funderat, så jag trodde jag
skulle bli kullrig.
Eu dag var jag i Studes bod för att köpa
en aln sidenband åt Camilla. Då hörde jag
herrn säga åt en fru, som köpt något der:
jag skall skicka hein pakoterna så snart
som möjligt, men förrän i t|Vflll kan jag det
ej. emedan ini af mina små springpojkar
insjuknat, — Då Hög den tanken i mig: här
kan du förtjena något! Och när frun gått.
talade jag med bodhemi och frågade om
jag ej fick gä ärender åt honom på
eftermiddagarne, emedan jag sä gerna ville
förtjena litet. Han var så beskedlig, vt du,
och lofvade mig 1 mark om dagen för tre
eftcrmiddagstimmar. Och nu har jag gält
der sex eftermiddagar och burit hem sä
förskräckligt många paketer. lin snäll fru,
som visst måtte vara rysligt rik, gaf mig
en hel mark, och så fick jag tre mark
hemifrån till hvad jag ville, och det .... och
det blir tillsammans tio mark
Spirea hade förvånad och glad lyssnat
till Fritz berättelse. Hennes lilla käcka
kamrat, som annars var så ömtålig om sin
värdighet, hade tvungit sig till denna utväg
för att kunna gifva Dan något
sjelförvärf-vadt. Det var bra gjordt, och hon
högaktade honom.
- Tack skall du ha, Figge, — sade hon
och luggade honom belt sakia. — Jag trodde
ej du brydde dig wi mycket om Dan, all
du för lians skull ville bli springpojke. Mon
det. var bra gjoidt. min gosse, och Dan skall
en gång tacka dig.
Fritz Amatus blef litet röd och säg sig
omkring för att se 0111 någon skulle höra.
Derefter lade ban blygt armen kring Spireas
hals och hviskade i hennes öra: — ja, ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
