Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 14
ILLUSTRERAD
BARNTIDNING.
75
att peta upp hvartenda paket för att titta
hvad det innehöll, — sade Etti, ocli Masse
medgaf, att det åtminstone skulle kosta
honom öfvermenskliga ansträngningar.
Häst de sutto i allsköns sämja kring
bordet, drog Fritz upp ett bref ur sin ficka
— Det var sant, — sade han, —
brefbä-rarn hann upp mig på gården och bad mig
taga detta med mig. „ Fröken Ca . . .
Camilla . . .
— Från Perpetua! — Och Camilla flög
upp som en pil och ryckte brefvet till sig.
Mon glömde alldeles banna Fritz för det
ban ej förr lemnat fram det.
- Se nu, deu sötnosen, som ändå skref.
Adjö med er nu på en stund! — Och full
af nyfikenhet, sprang hon att läsa brefvet
på deras eget 111111.
— Nå, hvad skrifver sötnosen? — frågade
Masse en smula spetsigt, då hon åter kom
in, nyter och beläten och satte sig hos dem.
Masse kunde för sin död ej låta bli att
ibland reta Camilla för hennes som han
tyckte pjåskiga beundran för Perpetua. Men
Camilla var nu så viil stämd, åskan hade
mullrat ut, och hon drog med en rörd suck
det dyrbara brefvet ur fickan.
.lo. om ni äro snälla, skall jag läsa
litet för er, — sade hon och slätade brefvet.
Men ni få ej höra allt. Hon berättar,
alt hennes syster skall gifta sig tredje dag
jul ocli att hon får bli brudtärna. Och så
berättar hon, att hon skrifvit verser till
julklapp åt hennes en lärarinna, som bon
tycker förfärliyl mycket om. Och dem skall
jag läsa för er, de. äro sä vackra. Hon har
skrifvit åt. mig också, fast jag aldrig har
visat dem . , .
Det. är visst dem du bär i
medaljongen, som du aldrig lägger af dig, —
förmodade Kasse fromt.
— Åhuej, der är bara en bit af hennes
pannlugg, — sade Camilla. — Men hör på
uu! Ingen af er kan skrifva så vackert.
Liksom ilen stjerna, som blinkar
Med färger hjerta
Öfver Betlehems hydda,
Du är för mitt hjerta.
Din mun med tusen perlor
Småler ljuft i qvällen,
Alldeles som de stjernor,
Som stråla i sommarqvällen , . .
— Åhå, — afbröt Masse, — har hon
tusen tänder? Andra dödliga ha bara
trettiotvå.
— Tyst du, när du ej förstår. Det här
är ju bara en liknelse, — sade Camilla,
som ej illa upptog Masses oförstånd.
— -la, men jag har aldrig sett några
stjernor om sommarqvällarne, — inföll nu Effi,
som i allmänhet smått, ringaktade poesi.
— Det kan ju ha varit i Augusti, —
menade Camilla.
— Och på Savinienii lysa åtminstone fem
stjernor hela sommaren igenom, — sade
Svante med artig röst.
— Om ni äro gemena, få ni alls ej höra
något, — hotade Camilla, som likväl hade
en gruflig lust att deklamera bela stycket.
— Vi äro tysta som fiskmåsar, — sade
Masse och nöp i detsamma Effi i armen så
hon skrek och gaf honom en örfil med van
ten hon stickade.
„Nu stundar julens högtid,
O, må vi den älska . . .
— Och sluta att fahiisera sådan
rotväl-ska, — suMerade Masse, så alla, utom
Camilla, hörde det och brusto i skratt.
Fy, hvad ni äro stygga, — utbrast
stackars Camilla sårad. Don tog deras skratt
som ämnadt åt den vackra vers, hon nyss
börjat läsa och steg upp för att gå sin väg.
Men Elli och Svante stälde sig i vägen för
henne och bedyrade, att de ej skulle få sömn
på bela natten, om do ej finge höra poemet
till slut. De hade skrattat åt Masse, men
ingalunda åt Perpctuas verser.
Camilla blidkades och satte sig efter en
förkrossande blick på Masse att läsa
fortsättningen.
–-O, må vi den älska
Och ge hvarandra gåfvor små:
Med kärlek och vänskap.
Denna gåfva är visst liten och ringa!
Men den gifves ur mitt hjerta;
Som evigt till dig ville springa;
Undan sorger och smärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
