- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
83

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 14

ILLUSTRERAD BARNTIDNING.

83

Fbn el annn’ betyder kusin pä fadrens
sida. Lejonet kallades så, emedan man icke
vågade uttala dess verkliga namn.

Den lille galopperade bort till lejonet,
som just liöll på att söndermala negerns
hufvud med sina starka tänder, rigtade
gevärets mynning mot djurets öga och gaf eld.
Det väldiga djuret drog sig krampaktigt
tillsammans, stod ett ögonblick orörligt men
störtade derefter till jorden, sträckte på
lemmarne och var död.

Ett jubel ljöd från alla sidor. Den lille
dvergens exempel verkade. De Hyende
samlade sig åter och rustade sig till anfall.

— rim el amm’ är död! — ropade alla
med eu mun. — Skjuten hans hona och
lians ungar 1 Ned med bela familjen!

Der blef ett vildt skjutande och kulorna
hveno soin hagel kring öronen. Men i
stridens feber skjüto de illa, och af tjugu
kulor träffade endast en. De retade djuren
anföllo allt ursinnigare, och många af
araberne blefvo deras byte, men efter en
timmes våldsam strid, lågo alla lejonen döda
pä valplatsen.

De sårade blefvo förbundna och de döde
begrofvos under stora stenar, på det de icke
skulle bli ett byte för hyenor och schakalen
Lejonens skinn skuros i bitar och delades
mellan segrarne, men Es Ssaghir, den lille,
tick skinnet af I’bn el amm’, det stora
lejonet, som ban med egen band hade dödat.

Dä karavanen kom till sin
bestämmelseort, blef äfventyret berättadt för niahdin,
Mohammed Ackmet. Och ban sade:

— Denne neger Er Kih har varit som
luften, leg och snabb att taga till flykten.
Hau måste dö, derför att han icke had
bönen till slut. Men Uakab es Seraf är en
tapper karl, jag vill göra honom till
mula-ni it Hf löjtnant. Och hjelten Es Ssaghir är
liten till kroppen, men stor till själen, lian
skall inträda i min lifvakt och bära namnet
Alm el hundukija bössans fader, till dess
Allah kallar honom till sig. Fi uman Allah!
Gud beskvdde honom!

OUO

Småflickornas nyaste lek.

(Af Aina.)
(Forts, från n:o 10.)

en nu kom ett nytt bekymmer. Brefven

___skulle naturligt vis läggas i kuvert. Begge

barnen hade otaliga gånger sett brefkuvert,
men huru man gör dem, det hade do alls
ingen aning om. Mamma måste åter frågas
till råds. Hon tog sin sax och ett stycke
papper, klipte och vek och efter några
minuter hade hon belt behändigt fabricerat
flere kuvert åt hvardera af flickorna.

— Tack, tack, söta mamma, allt kan då
mamma göra, — ropade de alldeles
förtjusta.

— Ja, men nu måste ni också göra er
kuvert, när ni härnäst behöfva, — sade
mamma.

— Ja, ja det skola vi, — lofvade barnen,
men nu var det så brådtom att passa in
brefven i kuverten och att sedan låta dem
glida ned i väskorna.

Hanna som kom först i tur, skyndade att
hänga sin väska öfver axeln och sätta en
gammal skinnmössa på hufvudet. Sedan bar
det af i krokar och bugter genom matsalen
och korridoren, för Janne hade en
förskräckligt lång väg att gå, innan hau kom fram.
Ändtligen tick dock mamma taga emot den
dyrbara väskan och då hon tittade uti den,
låg der ett bref på hvilket med stora
bokstäfver lästes: Till Mamma. Inuti stod der;

Snälla mamma, mår du bra, det är sä
ledsamt att ej få gå ut, men när det blir
sommar få vi leka ute alla dagar. Hanna.

En liten stund seuare kom en ny Janne
med en brun postväska. I den fans också
ett bref till mamma och deri stod det: —
Jag mår bra, men jag har litet tandvärk,
vi slippa inte ut på länge det är så vått.
Må bra snälla mamma. Sigrid.

Sådana voro de första brefven små
flickorna skrefvo, men från denna dag blef
,.postväskan" som de kallade den, den
roligaste af alla denis lekar. Tiden gick också
numera som eu dans, ingen af dem hann
tänka på den länga vintern, pä is och
drufvor, ty än skulle det skrifvas till pappa och
äu till mamma och än skulle kusiucrna fä
bref. Det skrefs både till Signe och Ajan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free