- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
89

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RnnsTÄNMiåf



N° 12,

<a_

Lördagen den 16 Juni.

1888,

Barnens goda vänner.

ståtliga Brunte eller din präktiga
Mansikka eller din trogna Pompe
eller din putslustiga mirre eller din sota lilla
Pipi, eller hönsen, kaninerna, lammen,
grisen, små fåglarne, tjärlarne och insekterna,
äro de icke allesamman dina goda vänner?
Icke skulle du vilja göra dem illa. Hvem
skulle vilja misshandla sina fromma, vänliga
kamrater? Hvem skulle vilja vara häftig,
orättvis och grym mot dem, som ej kunna
försvara sig?

A h jo,

de finnas nog, som ha så hårda
hjertan. Elaka gossar plundra små fåglarnes
bon för att. skryta med sin äggsumling. Ue
slå sina hästar och sparka sina hundar,
de rycka vingarne af tlugor och fjärilar
och glädjas, när de se dem lida. De låta
fiskarne, som de fångat, dö en långsam och
svår död, i stället för att med ett lätt slag
genast gifva dem döden. De uppsticka lef-

vande insekter på knappnålar och skjuta
oskyldiga fåglar bara för nöjet att jaga.

Och flickor äro stundom icke bättre. De
handtera illa sina hundvalpar och
kattungar, linda dem och bädda dem i docksängar,
släpa dem vid framtassarne, klämma och
trampa dem, så de stackarne ynkeligen gnälla.
De tro visst icke att de små kräken kunna
känna smärta och obehag lika lifligt, som
banieii sjelfva.

Men så är det likväl. Gud har gifvit
djuren, liksom menniskan förmåga att känna
smärta och välbehag, sorg och glädje. Han
har gifvit oss djuren till vår nytta och vår
glädje och skall engång ställa oss till ansvar
för huru vi behandlat dem: med vanlighet
och omsorg eller med likgiltighet och grymhet.

Det var en gång en gosse, som pinade en
katt. Hans lilla syster bad för katten, men
gossen snäste henne och sade: tyst, inte är
det din katt! — Nej, men det är Guds katt!
— sade systern allvarsamt, och då blef
gossen flat, och släpte katten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free