Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
NYA THOLLSLÅNDAN.
sätt. Sissi försökte roa sig så godt hon
kunde, hon kastade kullerbytta, lagade
halmkronor, sökte korn åt hönsen, men tråkigt
var. det.
Ändteligen när middagsklockan ringde,
störtade Bertha upp, stoppade boken i fickan,
drog förklädet öfver och lagade sig till att
gå ned. Hon såg helt, hlek och yrvaken ut.
— Hade du vilkor i grammatiken, efter
du måste läsa så mycket i sommar? frågade
Sissi, som ej mera kunde tiga.
— Jo, . . . nej . . . var nu inte dum!
Jag är tretton år, inte kan jag ju leka med
dockor som du.
— Men i sista somras . . .
— Nå, då var jag ju bara tolf år.
— Men hvarför är du så förargad på
Tant Anne-Charlotte?
— Tycker du om henne? — frågade Bertha
försmädligt, medan hon slog i nässlorna med
sin käpp.
— Jo, — svarade Sissi förlägen, hon
är ju snäll.
— Jo, så snäll, härmade Bertha — med
sina eviga frågor och sina „ småflickor" och
„småHickor", sin röda näsa och sliskiga
kyssar. Och så förhindrar hon en alllid, när
man vill vara i fred.
— Hon berättar sagor och . . .
— Ja, du är så dum, mon jag är icke
något lindebarn.
Sissi teg helt försagd och tänkte för si»
sjelf, att det verkligen sker eu stor
förändring när man fyller 13 år. Förr var Bertha
glad och vänlig och färdig att leka, nu var
bon vresig, trött., blek och bokvurni.
Oå flickorna kommo fram till
boningshuset, smög Bertha sig först upp till
vindskammaren, der bon bodde med Sissi, stack
boken under madrassen i sin säng och sprang
ned igen.
— Nå, god dag, lilla blekuos, — sade
pappa och klappade Bertha på hufvudet,
jag är icke riktigt nöjd med dina kinder.
Hvarför blifva do ej rödare?
Det vet jag icke, pappa.
— Du skall riktigt sola dig, min flicka,
Doktorn ordinerade framförallt sol, luft och
bad. Har du tagit ditt bad i dag?
— Nej, svarade Bertha sakta.
— Inte? Det var illa. Hvarför icke i
dag, då det är så varmt?
— Jag glömde, — svarade Bertha sakta.
Men det gjorde du aldrig förr.
— Hvarmed hafva barnen sysselsatt sig
nu på förmiddagen? - frågade mamma
medan hon serverade soppan.
Gossarne började berätta i mannan på
hvarandra huru de spelat croquet, simmat,
fört hästarne att vattnas m. m.
— Och flickorna då?
Sissi såg på Bertha, bon var rädd att åter
dumma sig. - Vi hafva varit i halmladan,
sade bon slutligen, då Bertha ej tycktes vilja
svara.
— I halmladan, hela förmiddagen?
frågade pappa litet misslynt.
— Nej, bara en liten stund. — skyndade
Bertha att säga.
— Allt sedan jag kom hit, — sade Tant
Anne-Charlotte.
Bertha gaf henne en mulen blick.
— Det är icke någon passande lekplats
annat än i regnväder, - sade pappa. —
Bertha bör vara ute, riktigt ute och i
rörelse. Forts.
C
De förrädiska tofflorna.
||^idigt nästa morgon vaknade konungen
och lät Alibeii hjelpa sig vid
påklädandet. Slafven göt det kristallklara vattnet ur
ön silfverskål öfver sin herre och ordnade
hans sidenlurban i de föreskrifna vecken.
Sedan lät konungen honom gå ut. drog
undan förhänget, som dolde dörren, hvilken
ledde in till den smala gången och såg
forskande på det hvita sidentyget
Ocli se! På det7hvita öfven!råget syntes
i svarta bokstäfver orden: undvik Zefiirrt.
Det ena fotspåret efter det andra förmanade
i tydliga läsbara ord: — midti/,■ Ze/iiru,
— och ändå hade Aliben icke undvikit henne.
Konungen hoprullade sidentyget, hvars ena
ända låg framför prinsessans sofgemak, och
trädde in till henne med det.
Mitt älskade barn, — sade ban i mild
ton, ehuru ban darrade af raseri. I går
morgse lät jag spänna ut ett stycke hvitt
sidentyg öfver golfvet till dina gemak. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
