Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTRERAS BAHNTIDSlNfi.
107
— Hvad läser ilu då, mitt barn? —
frågade pappa.
Åh. mina horättclsobdoker, — svarade
Bertha med nedslagna ögon, — ibland när
jag inte har lits| att leka.
— Pojkarne tycka, att Bertha iir rysligt
stilig, satle tntle med munnen full af
smUsnppa.
— Så — sade pappa road. — Hvaraf
knii det komma sig?
— Jo, för att hon är så blek, ocb bar så
små fötter.
Alla skrattade, utom Bort ha. som blef
blodröd.
— Jaså, det är det ni kalla »stiligt!" Ack,
edra syltmånsar!
— Ja. men alla tycka icke så, —
anmärkte Iljalmar med sin skrotliga röst, som
gjorde alt ban påminte om en förkyld
kråka. — Femteklassisterna, som nästan alla
äro gymnaster, sägn att flickorna snöra in
lefver och lunga och derföre äro bleka ocb
sjåpiga.
— Var du tyst, du förstår ingenting, —
snäste Hertha.
— Skolgossar förstå visserligen ej allt,
sade mamma lugnt, - men deruti hafva de
rätt, att några flickor, af idel fåfänga, nyt tja
1 sii trånga klädningar och skoplagg de
någonsin kunna.
Bertha petade tigande i maten och lilla
Sissi rodnade på sin systers vägnar. Huru
inånga gånger hade hon ej sett Bertha sy
in sömmarne på sina klädningar. Mamma
bilde bannlyst både klackar och snörlif och
försökte kläda sina barn varmt nätt och
ändamålsenligt, mon Bertha hade en mängd
skolkamrater hvilka intalade henne att man
visst icke blef sjuklig af att gä modernt
klädd och att det dessutom var mycket
noblare att vara smal och blek än tjock och
rüdkiudad som en bondflicka. Ocb Bertha
litade mera på kamraternas omdöme än på
mamnias. Sedan böner och tårar ej hjelpt
Ull någonting, ty mnmnia var rent af
sten-lijüWad, när det gällde helsan, försökte
Bertha fä en del af sin vilja fram genom list.
Mamma, soiu hade ett stort hushåll att
vårda och fem barn att sy åt och dessutom
aldrig kunde drömma om atl hennes eget
älskade barn kunde vilja bedraga henne,
blef förd bakom ljuset i många fall.
Denna vackra sommardag, midt i sitt
lyckliga hem och sittande vid el t rikligt
middagsbord, sväljde Bertha tårar af harm som
ville tränga sig fram. Hon var ond på Sissi
och tant Anne-Charlotte, hvilka förrådt
henne, på föräldrarna, som aldrig läto henuo vara
i fretl, och pä bröderne, som skrattat åt
henne Lyckligtvis började gossarne nu tala
om en kapprodd, som skulle blifva i nästa
vecka på en stor egendom i grannsocknen.
Då klarnade Bertha upp igen. Några af
hennes skolkamrater skulle fara dit., ocb det
skulle blifva någonting extra fint med
fyrverkeri på aftonen. Gossarne ämnade ro dil
i sin egen båt och vara bland åskådarne,
men Bertha ville blifva bjuden med kort och
hafva rättighet att sitta på sjövorandan bland
tle förnämsta gästerna. Hennes föräldrar
umgingos visserligen ej på egendomen, men
Bertha hoppades att skolkamraterna kunde
skaffa henne biljett.
— Koui med oss, — sade Tut.tc, — tag
din blå sjömausdriigt och en plaid, så sitta
vi ute på viken och se allt förträffligt.
— Nej, — sade Bertha förnämt, —
objuden vill jag inte fara.
— Ja, bjuden blir du inte, ty de hafva
en massa bekanta, sade Hjalmar.
— Ocb vägen härifrån är så herrlig, —
menade Tutte — När man först kommer
ut ur sundet bär, kommer man till Notsjön
och derifrån genom den vackra, lummiga än
ut till saltsjön.
Men Bertha ville inte.
Så snart middagen var förbi, ville Bertha
skynda upp till vindskammaren för alt
återtaga sin läsning, men tant Anne-Charlotte
hejdade henne och frågade mn hon ej ville
komma ned till stranden ocb se på en
ovanlig art mossa som växte der.
— Nej, - svarade Bertha kort.
Men det iir så vackert vid stranden,
— sade tant vänligt, — vi kunde stanna
der i eftermiddag.
- Ja! ocb dricka kaffe i lusthuset, —
skreko gossarne, — vi hjelpa mamma att
bära ned sakerna.
- < »ch jag har eu så treflig bok med mig,
som jag tänkte läsa för er. — fortfor Tant
— „Heidi den lilla Schweitzertlickan.’’
Ack Heidi, Heidi! — jublade Sissi.
Kom Bertha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
