Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
NYA TltULLS LÄNDA N.
N:o 15
jag glömmer aldrig, hvad jag här fick se.
Tre timmer voro alldeles genomstungna af
mask och uppruttua, och eu af de yttre
skeppsplaukørna var bräckt och skulle gå
tvärt af, om gossen släppte sitt tag.
Dennes fötter stodo emot plankan och ryggen
inot en stor kista i lasten. Ett halft
dussin små vattenstrålar stodo högt i luften
omkring gossen, hvilken var genomvåt. Jag
såg att plankan skulle gå af i samma
ögonblick, som gossen tog bort sina fötter, och
innan jag lyfte upp honom, befalde jag två
man att hålla på plankan. Flere man
nedkallades med plankstumpar, spikar och
segelduk, och efter mycket bråk och besvär
lyckades det oss att förhindra den
öfverhängande faran.
Ueu krossade delen af plankan var 6 fot
lång och 8 tum bred, hvaraf en hvar kan
förstå, lmr stor faran var. Det skulle
hafva varit oss omöjligt att uppdaga läckan,
och vi skulle hafva gått till botten innan vi
hade kunnat få en båt i vattnet. Jag
förstod att plankau hade bräckts i det
ögonblick, då vi stötte emot det förr omtalade
isberget. (Forts.)
Huru Molly var med i krig.
(Fritt ettor eu bvensk kalender).
«j|Ä)\i dag år 1808, när ryssarne tågade in
läg^j i Åbo. satt lilla Molly, en femårig dotter
till skolmästaren I ronins, bakom do
nedfällda jalusierna till ett anspråkslöst hus vid
Auingaisgatan. Kyssarnes fäid gick genom
folktoma gator, förbi stängda portar och
til |skrufvade fönsterluckor. Deras sprittande
glada fällt musik trängde in i de tysta, sorgsna
boningarna, men intet enda ansigte syntes i
fönstren. Finska hären var trängd tillbaka
till den yttersta uorden; ingen visste hvad
nu skulle ske.
Molly begrep ingenting. Hon kunde ej
förstå hvarför hennes far såg sä ledsen ut,
hvarför hennes mor gret och hennes mormor
satt tyst vid spiui ocken, utan att berätta en
enda saga. Lika litet begrep hon hvarför
hon sjelf blifvit strängt förbjuden att se ut
genom fönstret och hvarför alla talade så
sakta, som hade någon i huset legat sjuk.
Ryssarne ha kommit, — sade Mollys mamma.
Nå, än sedan? Voro ryssarne
menniskor-ätare, som åto små flickor, eller trollkarlar,
som förvandlade obeskedliga barn till grodor
och spindlar?
Mamma hade ej tid att förklara saken,
Molly blef ensam. Hon såg sig hastigt
omkring, Ingen var der inne, utom mormor,
som slumrat in i soffhörnet i skymningen.
Vägguret i det stora brunmåladc fodralet
pickade varnande „tiek — tacku, det stora
kruset, som innehöll två kannor nyssbrygdt
öl, stod på skänken och såg ut som en fet
gris med stor måge. Molly vjlle veta huru
ryssarne sågo ut, sköt undan jalusierna och
tittade ut. Strax framför fönstret hade man
uppstält en skyllerkur och framför den en
soldat på vakt. Han såg ungefär ut som
andra menniskor och nickade godmodigt ät
Molly, när ban varseblef hennes runda
ansigte i fönstret. Förvånad drog den lilla
flickan sitt hufvud tillbaka. Var det ingenting
annat? Ville far och mor narra henne?
Midt i natten vaknade hon af en
förskräcklig smäll. Föräldrarna sprungo upp, tände
ett ljus och skyndade ut i salen. Molly
följde dem. I häpenheten hade hon ej fått
fatt i andra klädesplagg, än ett par stora
ullvantar.
Det första de sågo var en krossad
fönsterruta. Der måste ett skott ha gått genom
rutan. 1 detsamma bultade det på dörren.
— För Guds skull, öppna icke! — had fru
Uronius, men hennes man sade: vi ha ett godt
samvete, hvarför skulle vi frukta?
In trädde en läng rysk officer förande
med sig skyltvakten, som blödde af ett lätt
sår i tinningen.
Ni har skjutit pä vakten, — sade
olli-ceren på bruten svenska och gick med
rynkad panna fram till magister Uronius.
- Vi? Ha vi skjutit?
Officeren pekade, utan att säga ett ord,
först pä den krossade fönsterrutan och sedan
på den särade soldaten. *
Men . . . men . . — stammade
skolmästaren.
Officeren afbröt houum.
— Tag afsked af er lämilj, och följ mig!
- Mamma här är en sjö på golfvet! — hvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
