Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
NYA. TltOLLSLÅNDAN.
N:0 17
ögon för att kunna få reda pä dessa sneda
och suddiga bokstäfver. Brefvet lydde:
»Kära bror Muribundus.
Jag har köppt nya mäträfvar till mina
metspön, de gamla var sä doliga och
birt-kråcklade du har väl redan böria t meta,
får du stora gedor nionne. Wet du, vi hade
ekxameu den 31 mai jag var iut redd als
för jag hade läsit så tlitit, när du ser backas
Wille så hälsa håmon från mig och säg att
jag har trissau kvar som ban lagade åt mig
förra såmrast och mi niåsste jag sluta för
det är stråks middag vi får bol jung och
köttbollor och himlamat. Adjö, skriv snart
till din ven Figge."
— Woj, den Figge, att nu skrifva om
gäddor och himlamat! – skrattade Augusta.
— Det är ju så rysligt Simpelt, är det icke,
moster Sara?
- Det gör ingenting, - sade moster Sara
och klappade Figge på hufvudet. — Men
Figge sla|fvar med stafningen. Läs igenom
brefvet nu. så hittar du många fel. Låt
mig nu se ditt, Augusta.
Augusta räckte henne brefvet med ett
li-tel sjelfbelåtet leende. Hon väntade med
säkerhet, att moster Sara skulle gifva henne:
mnl beröm godkändt. Men ju längre
moster Sara läste, desto tvetydigare blef hennes
min. Augusta tyckte sig med förundran märka
huru det ryckte i mungiporna, ända till dess
moster Sara gaf vika för etl skratt, sä
hjertligt, att det lockade tårar i hennes ögon
Augusta förmodade, att hon ofrivilligt
skrifvit något mycket qvickt och skrattade
med. — Nå, hvad säger moster — frågade
hon slutligen, när moster Sara med
tillkämpad! allvar vek ihop brefvet.
- Jo, att det är det mest löjligt osanna
bref jag någonsin läst, — sade moster Sara
och var nu fullkomligt allvarsam.
Osanna? Jag har ju icke ljugit på
ett enda ställe, — sade Augusta sårad.
- Nej, men du är icke dig sjelf på en
enda rad i brefvet. Den som läser detta
och icke känner dig, får ovilkorligt det
intryck, att du ären mycket vek, drömmande|
Hicka, och så är du raka motsatsen.
Augusta såg ul som ett frågetecken.
— Hör nu denna början t. ex:
„Bästa kusin Linda! Snart ha vi deu
ljufva sommaren här med sin älskliga fågel-
sång och sina tjusande blommår. Det är
så härligt at i «c de ljufva böljorna skvalpa
mot stranden och höra dem sårrla. Man
har riktigt lust ati låta sitt oroliga bjärta
sövas af dess underbara, ljufva musik, ii
att nian finge somna från alla kväll i lifvet,
som sippan såmnar en stilla såmmarqväll .
. . . „Nej. det är verkligen för starkt,
förlåt, mitt barn, men jag måste få skratta ån
en gång.
Augusta visste icke hvad hon skulle tro.
llon hade nyss tittat i en af romanerna pA
mammas bokhylla och der funnit ett bref,
som var så älskligt och sött. Och så hade
hon försökt skrifva ett. likadant Var nu
detta att skratta åt?
— Ser du, sade moster Sara vänligt,
-" det finnes många slag af osanning, och
detta är ett. Så snart vi i ord eller
handling gifva oss sken af något annat, än vi
äro, så ljuga vi, ehuru det ofta nog icke
upptäckes. Hu har i bela brefvet icke
skrifvit ett enda naturligt ord, eller berättat oiu
dig sjelf och dina företag, endast utgjutit
dig om naturen i dumt sentimentala uttryck.
Och du är likväl alls icke sentimental i
verkligheten.
— Jag tror nog Linda förstår mig bättre,
än moster, — sade Augusta stucken. — Jag
är mycket svärmiskare, än moster tror
— Nej, det är du då icke mer än en
nyfödd kall Men du tror det hör till saken
att skrifva så der i bref och derför antager
du en ton, som alls ej är din egen. Sådant
kan ej annat än väcka löje. Det är, soiu
om lilla Selma spökade ut sig i mammas
långa kjolar och uegügèe
Om du t. ex. hade skrifvit så här: „biista
Lindal Vet du vi voro i går på barnsöl
och i dag tog jag fast en loppa och så fick
jag beröm af moster Sara för de sista tio
hvalfven på min strumpa, o. s. v. „så hade
det varit mycket naturligare och mera likt
dig.
Usch då, moster, hvad skulle nu Linda
behöft veta om loppan!
Nå ja, jag sade det endast för att visa
i hvilken stil du bordt skrifva ditt bref för
alt vara sann. Du är af naturen hurtig,
fjcskig, godhjertad och praktiskt anlagd, men
i brefvet förefaller du som eu sipp och
trånsjuk fiicku, soiu svärmar och lider. Ulf, det år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
