Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 nya tbollslAndan. N:o 19
niir man vet suka honom, söker man icke
förgäfves.
Om nu månen hade en luftkrets, som
jorden, så skulle man tanka, att den askgrå
svaga dagern öfver den obelysta delen af
månen är skymning, som vi ha här på
jorden morgon och qväll genom luftens
återsken. Men månen har ingen luft; det är
ledsamt nog att man ej kan andas der, men
så är det. Derför kan den askgråa dagern
ej vara skymning; han måste vara
någonting annat, livad i all verlden kan han
då vara? Jo, han iir jör<!,sken.
Han är alldeles pä samma sätt jordsken
för månen, som vi här på jorden ha månsken.
Jorden och månen få båda sitt ljus af solen,
och båda kasta tillbaka eu del af detta
lånade ljus. Emedan nu jorden är 49 gånger
större än månen, så skulle man tro, att
jordskenet borde vara 4!) gånger starkare än
månskenet. Men så skinande iir icke jorden.
Det sken, som jorden kastar tillbaka på
månen, är endast 13 gånger starkare, iiu
månskenet hos oss. Vackert så. Om vi hade Ib
månar, som lyste på samma gång, kunde
vi tryggt släcka våra lampor vid fulluiåne
och roa oss åt nattugglornas och
läderlapparnas stora förlägenhet.
Sländan är mycket berest, men hon bar
verkligen aldrig varit i månen. Hon tänker
blott, att om vingarna bure henne l,ttU() mil
framåt om året, kunde hon göra den resan
på 36 år. Det vore allt något besvärligt,
efter hon ju dä måste föra matsäck med
sig, men nog kunde det löna müduu. Vore
bon en gång lyckligt der, skulle bon få se
många underliga tiug. Sländan vill nu ej
tala om nöjet att få göra bekantskap med
månens gubbe och gumma, som alla barn
känna från sagan; men eu jordskensafton
på månen, det vore något att se.
Först skola vi tänka oss, att binden är
alldeles svart. Solen se vi icke, men alla
stjernor lysa med förunderlig glans mot den
nattsvarta" grunden, och då står der midtpå
denna sotmörka himmel ett stort, sköut
lysande klot, 13 gånger större, än vi se
fullmånen. Det är mycket större, än det största
vagnshjul, det är en ofantlig gyllene sköld,
icke så klar som soleil, men uiåuga gånger
klarare än den klaraste guldmåne. Man kan
se på detta klot, utan att bländas. Det är
icke alltid guld, det kan också vara blodröd!
af färgade skyar. Men det lyser så
underligt mot den omätliga svarta rymd, som
omgifver det.
Detta stora strålande klot iir vår jord.
Det står, med små afvikningar. alltid nästan
på samma ställe, men det vänder sig under
21 timmar omkring sin axel. Ilå
igenkänner man tydligt verldsdelarna, sådana våra
kartor afbilda dem och sådana de framträda,
den ena efter den andra, under jordens
rullning. Man kan utan kikare se
kontinenternas strandlinjer, bergsträckorna och icke blott
oceanerna med deras stora hafsbugter, utan
äfven innanbafven, såsom Östersjön med
dess vikar, ocb stora sjöar, som Ladoga.
Man kan igenkänna Finland och andra
länder. Allt land synes som mörkare fläckar
och oceanerna som ljusare speglar. Man
ser polerna skimra af bländande snöglans.
Om der funnes på månen sådana teleskoper,
som vi ha på jorden, skulle man kunna se
allt, som mäter eu kilometer i längd eller
bredd, således alla större städer på jorden.
Men glasuiästarne på månen — om der
finnas några glasmästare, — ha troligen ännu
ej blifvit så skicklige i att. slipa synglas.
Vill man nu se i hela dess prakt denna
stora, glänsande jord, som iir så liten och
så mörk i jemförelse med verldsrymdens
solar, så skall man se henne vid ful/jon/,
t>ä-soiu vi se månen i dess största glans vid
fn/1 nithic. Ty för månen visar sig jorden
i alldeles samma till- och aftagande
skepnader, som vi se månen. Der är jordny ocli
| jordnedan, halfjord och fulljord, allt huru
solskenet faller pii jorden och månen sjelf
byter gestalt. Men när \i ha fullmåne, iir
jorden osynlig för månen, och när vi Ini
nedan, har månen fulljord.
När vi nu lärt oss att uträkna allt, som
på månens yta mäter en kilometer i bredd
eller längd, kunna vi föreställa oss hvilka
underliga landskap der måste synas på
må-ueu en afton vid fullt jordskeu. Icke en
sjö, icke ett grönt grässtrå, icke en
menniskoboning, eu vind, ett ljud eller en lefvande
varelse; aili höga, skrotliga, ofta cirkelformiga
berg, djupa kratrar, remnor och hål, ofantliga
ödemarker af ojemna, stiglösa, ofruktbara
berg-| slätter, allt tyst, dödt, men så sällsamt
belyst i skiftande färger, att jordeu icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
