Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
NYA TKOLLSLÄNIUN.
N:o 19
Så inånga afundsvärda samlingar, som
blifvit sot och aska! — tänkte Matten, der han
letade efter, som han trodde, en dyrbar
sigillsamling. men fick tag i en hopklämd tratt
och handtaget af en korkskruf.
På e. m. kom svenska kungen för att se
förstörelsen. Vi sågo honom, allvarsam och
sorgsen, helsa folkmassan vid stationen och
derefter gå omkring bland ruinerna.
Svenskarne ha en beskedlig kung. Han medförde
tält och filtar åt många af de stackare, som
annars fått sofva på bara backen. Maffen
kände sig lifvad af en varm
tacksamhetskänsla och beredde sig till att hurra, när
kungen skulle gä förbi. Men hurrarop
passade icke nu till deri sorgsna stämningen,
och jag drog honom skyndsamt bort samt
stufvade in oss i en jern vägskupé pä
nattåget till Trondhjem.
1 kupén såg det lit som i narinkbodarne
i Helsingfors. Kläder, korgar, knyten och
säiigbolster voro uppstaplade på sofforna;
menniskorna fingo klämma ihop sig som
radade hvassbukar, och knuffa hvarandra med
artiga ursäkter. Maffen iutog siu plats
öfverst på en hög sängkläder, — der fans
ingen annan, — och högen med Maffe log en
öfverhalning så der hvar femte minut,
hvilket. alls icke bekom någondera. Jag satt
vid fönstret och såg Sverige upprulla den
ena vackra taflan efter den andra för mina
förvånade, ögon, såg byar, ängar, skogar,
kullar och slingrande floder rusa förbi med
blixtens fart. Vi reste genom det bördiga
Medelpad och kommo så in i Jemtland»
storartade bergstrakt. Du skulle sett höjderna
der, sä höga, att Matte blef rak som eu
almticka, när han skulle bekika dem. Och
floderna med sina muntra forsar och de
trefliga gårdarne pä bergssluttningarna! Husen
sågo ej större ut än tändsticksaskar, och de
små insjöarne soin blanka spegclbitar,
instuckna här och der i grön mossa.
Soleil gick ned och våra med resande hade
troppat af, den ena efter deu andra, De,
som voro qvar, sutto i hvar sin knut och
nickade, som om de ämnat tappa hufvudet.
Mallen sof oskuldens sömn pä sina bolster,
men vaknade af eu duns i golfvet, i
detsamma konduktören ropade: Mat fors inne i
kupén. Det var något som anslog honom.
Vi bredde oss försvarliga smörgåsar, och
Maffen, som mistat sitt bolster, lade sig
derefter till ro på sitt stora öra.
Nil begynte en nattresa, som jag aldrig
skall glömma. Säkert har du, Slända, känt
det underbara i att stå ansigte mot ansigte
med Ouds mästerverk i naturen.
Man„krym-pcr, som en gummiboll ihop till bara dunst
och noll", när man möter sådana jättar, som
de norska fjällen, när man hör forsarnes
dån och ser afgrunder gapa på alla sidor.
Hvad äro vi, menniskor, mot denna Guds
stora skapelse? Och dock är det vi, små
kryp med odödliga själar, soin fä beherska
och besitta jonlen och kufva dessa kolosser,
mellan hvilkas öppnade gap vi orädde styra
vår färd!
Det var en ljus, klar och kylig natt, ty
sommaren kom sent i år. De öfriga resande
sutto inlindade i filtar och själar, med
mössor eller näsdukar neddragna öfver näsan
och blundade mellan hvar station. Jag
nändes icke sofva, jag ville icke gä miste om
en enda skön utsigt, det var så olikt allt
hvad jag sett förut. I lär sorlade Susebäck
sä muntert mellan gröna stränder. Der
brottades Hrusebäck ursinnigt med vilda
klippstycken, så fradgan stänkte hvit omkring.
Här stod en grupp ståtliga unga björkar i
sina nya kläder, och deruppe på branten
höll sig en fattig tall med möda fast i deu
steniga jordmånen och sträckte sina halftorra,
förkrympta grenar längtansfu|ll efter sol ocli
regn. Stackars tall, om du kumla äta dig
niäit helst en enda gång ur bjiirkarues
ymniga matförråd!
Höga berg och djupa dalar, remnor med
svällande strömmar och tåget, som med
dånande fart ilade frän den ena klippafsatscu
till deu andra, allt blandades småningom till
ett oredigt virrvarr för mina ögon. Det
begynte dagas, och nu först, kände jag mig
sömnig och beslöt låta bergstrollen sofva
mig med siu skramlande musik Men jag
hade iutet, som kunde fä namn af
hufvudkudde, och käiide mig ett ögonblick rådlös.
Så tog jag mina galoscher, bredde näsduken
öfver dem, tog eu n:r af svenska
Aftonbladet till täcke och lade mig så ned.
Maffen snarkade, så det gjorde mig
afundsjuk, men sjelf fick jag ingen sömn.
Täcket föresatte sig att hasa ned på golfvet,
och hufvudgärden gick pä och sparkade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
