Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
NYA TflOLLSIiÄNllAN.
N:o 20
Eli skicklig läkare sade nyligen till mig:
Ni kan utan fara gå temligen tunt klädd i
kylig väderlek, om blott er kropp förut är
vaud att tåla kyla. Alen det första ni
känner er svettig, bör ni påtaga ett öfverplagg,
annars kan ni ådraga er en ledsam
förkylning.
Huru vanligt är det icke, att barn ocli
äfven fullvuxna, efter en kroppsansträngning,
som framkallat svettning, bortkastar ett plagg
för att få svalare. Detta göra de om
vintern, så väl som om sommaren. Ingen
tänker på, att hau derigenom öppnar en port
för sjukdomen. Våren gerna tunt klädda
under sjelfva arbetet, blott ni komma i båg
att genast påtaga ett skyddande plagg
under hvilan eßer detsamma.
Det är nog litet tråkigt att alltid
ihågkomma denna lexa, men det är ännu
tråkigare att ligga till sängs och taga in riciuolja
och malörtsdroppar.
.lag vill ingalunda ha er pjåkiga och
ömtåliga, kära barn, tvärtom! Men det är en
upp och nedvänd method att först skryta
med sin duktighet och vara oförsigtig och
sedan jemra sig öfver ondt i magen. Då är
det bättre att, medan man är frisk, svälja
några sådana helsopiller, som det ni fått i
dag. Vilja ni ha mera en annan gång, sä
fins nog pillerdosan qvar.
Och nu få ni åter springa bort och leka.
Moster Sara.
Hemlös.
Forts, från töreg. n:r.
En dag, när det var reguigt och .barnen
icke kunde få leka ute, föreslog litas
fostermor att de skulle leka skola. Hon skulle
vara lärarinna och barueu hennes elever;
lita var på andra och Elli på första klassen.
lita blef förskräckt. All hennes fruktan
för abc boken och alnstickan återkom, och
hon riktigt darrade, när klockan ringde och
de skulle sätta sig på sina platser. Första
klassen fick rita streck på ett papper, de
skulle vara raka, men blefvo runda som bå-
gar. Andra klassen skulle repetera stora
alfabetet.
lila fick en ny prydlig abcbok med många
bilder och såg alls icke till den
fruktansvärda. alnstickan, hvarför hennes kurage
småningom växte. När bon såg upp, mötte hon
blott ett par goda ömma ögon, som fulla af
tålamod följde raderna i abcbokcn. 1
början gick det trögt, hon kunde ej rätt
påminna sig hvad den lustiga bokstafven bette,
som liknade vördig prosten med sin runda
måge. Men så kom bon ihåg att det var B.
Och så kom hon ej ihåg hvad den der
kringlan hette och den figuren, som sparkade
med benet. Men hon fick fundera i ro, och
hur det var, så fick hon reda på
alltsammans. Andra klassen fick beröm och första
klassen uppmuntran till fortsatta
ansträngningar. lita kände sig lycklig och stolt,
million slutat sin första timme utau att. ha fått
en enda smäll pä fingrarne eller luggis i
sitt stripiga hår.
På samma gäng som lita växte och
utvecklades till större likhet med vanliga
herrskapsbarn, utvecklades också bos henne ett
fel, som gjorde hennes fostermor mycket
bedröfvad. Hon såg det egentligen första
gången en söndag, då lita fått tillåtelse att
följa med henne i kyrkan.
Under gudstjensten var lita mycket stilla
och uppmärksam. Hon hade fått en stor
psalmbok och vek sin rena näsduk rundt
kring denna, som hon sett gummorna göra
när de gingo till kyrkan. Det var dumt att
somna under predikan, och derför
uppspärrade hon sina ögon så mycket som möjligt
och bet ibland i näsduken, när gäspningarnc
ville komma. Det lyckades henne att hålla
sig vaken, och hon var mycket belåten med
sig sjelf.
När de kommo ut ur kyrkan, kom en
liten flicka, med hvilken hon ofta lekt
derborta på Isomäki, och räckte henne handen.
— Se god dag, lita, jag tänkte icke känna
igen dig, du har blifvit så lin, — sade den
lilla och betraktade henne med beundran
lita låtsade ingenting höra utan gick på
andra sidan oui sin fostermor och
påskyndade sina steg.
Denna såg förvånad på henne. — Jag
tyckte det var någon, som helsade på dig, —
sade bon och vände sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
