Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte behöfver jag väl helsa pä alla
fattiga ungar, när jag nu blifvit herrskap, —
sade lita buttert oeh fortsatte sin väg.
Men »lä vände sig hennes fostermor tvärt
om, tog lita temligen strängt vid handen
och sade: — nu gä vi strax att helsa på
dun lilla (lyckan. Blygs du icke att visa djg
högmodig mot dina forna lekkamrater? Är
hon sämre än du, derför att hennes hem är
fattigare än ditt? Det är ej längesedan du
var ännu mera hemlös, iin hon.
Det ryckte kring litas läppar, men hon
sade ingenting De gingo tillbaka och funno
lilla Hanna ännu vid kyrktrappan. lita
måste gifva henne handen och hennes
fostermor taiade vänligt med henne. Hanna var
barfota med en liten halfylle kjol och
lappad kofta, och betraktade med beundran
litas blanka läderkängor, snygga
bomullsklädning och svarta halmhatt. Det var roligt
att känna sig beundrad, oeh lita antog en
vänligt nedlåtande ton mot. den forna
kamraten och gaf henne vid afskedet en
glans-bild, som hon hade i sin psalmbok.
På vägen hem talade litas fostermor
allvarligt om det orätta i att tycka sig vara
för mer än andra. lita fälde några tårar
och lofvade bättring. Men inom >ig tyckte
hon ändå att nog var det stor skilnad på
den trasiga Hanna och den (ini klädda lita.
Det var en ledsam upptäckt för hennes
fostermor, att den omvårdnad och kärlek
hon skänkt det fattiga barnet, haft till följd
att lita tyckte sig kunna hügmodns öfver
sin nva ställning Ilon tänkte derpå dag
ocli natt. De fel hon i början märkt bus
lita, uemligen att hon ej alltid talade sant
och ibland tog utan lof, hoppades hon vore
på väg att öfvervinnas. Ty lita kunde
förstå att det var något, orätt och
vanheder-ligt i att ljuga och stjäla, eftersom ingen
gjorde det i hennes omgifning. Men hon
hade ibland hört herrskap tala hårdt och
ovänligt, till tjenstefolket och sett små
högfärdiga flickor i fruntimmerskolan snörpa på
näsan åt folkskoletlickorua, och hon tyckte
sig kunna vara lika mycket herrskap som
de. Ibland kunde hon säga åt Sanna,
deras tjensteflicka: — hör du, Sanna, i dag
får du blanka mina kängor, efter du är
sämre folk än jag. — Men dä skulle man
hört! Sauna tog henne i eu sådan upptuk-
telse, att, lita i lång tid derefter bemötte
henne med utmärkt höflighet — tills hon
igen förglömde sig.
När lita varit ett år i sitt nya hem, fick
hon börja gå i skolan. Hon hade
märkvärdigt lätt att läsa och fick goda siffror i de
flesta ämnen. Men hvarje gång hon kom
hem med ett godt betyg, utbrast hon: —
och tänk nu, mamma, Helmi fick bara 6 i
historie och Alina bara 4 i räkning, och jag
har fem 8 och två 9. — Eller: — tänk,
mamma, magistern sade, att jag var den
flinkaste att skrifva, och nog kan jag
mycket bättre än alla de andra.
Vid det sorgsna ogillande hon såg i sin
fostermors ögon blygdes hon en stund, men
ej långt derefter kunde hon hålla en
föreläsning för Elli huru hon skulle helsa
artigt och vackert på „fint folk", — men åt
„sämre folk" kan du bara nicka. —
Minnet af hennes forna eländiga tillvaro
bleknade mer och mer, endast hågkomsten
af .laphets elakhet kunde ibland komma
henne att darra. Att hon nu slapp frysa,
hungra och slita allt möjligt ondt, föreföll
henne småningom så naturligt och sjelffallet,
att. hon hvarken tänkte derpå eller kände
någon synnerlig tacksamhet. Icke heller tyckte
hon om att blifva påmint om det förflutna.
Det var som om hon blygts öfver att en
gång hafva varit så fattig och föraktad.
Hon hade icke återsett Japhet, sedan hon
reste från Isomäki, men värdinnan hade
engång helsat på henne, och Lotta hade hon
träfiat i en bagarbod.
(Forts.).
OUO
Sländans nyheter.
U Oktober.
— Hvar nr sommarn ? Hvar iiro svalorna,
lär-koran. lofven, rosorna, (jürlarna. bären i skogen,
seglen på sjön, skolbarnens Irihet. filbunken,
bollen, kroketupelel. gungan? Sommaren bar Hytt
till (.Sodahopps udden, svalorna bita sönder sin
näbb på Egypteus dadlar, lärkan sitter bes på
stranden at Guadalqvivir, |öfven dansa gula i
stormen. rosorna ha flytt till aftonroduadeu, tjärlarua
ha krupit i puppan, båren ha blitvit gröt och sylt,
seglen torka i båthusen, barnen läsa lexor i sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
