Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 NYA TB0LL8LÄNHAN. N’.0 21
Det var bestämdt Sanna, som kom att
söka henne. Ilon skyndade mot dörren, föll
och stötte sig, men kom slutligen ut i det
fria. Ja, det var Sanna, som just, höll pil
att försvinna bakom köksdörren. Med ett
utrop af glädje kastade sig lita om hennes
hals, skrattade och snyftade turvis och
stammade något om Japhet. Sanna, som ej
förstod ett ord af alltsammans, förde henne in
i köket, der hon genast omringades af
Karin och hennes syskon. Dessa hade sökt
och ropat en läng stund, men då de ej sett
till henne, antogo de att hou gått hein.
lita berättade huru Japhet skrämt henne,
så hon ej vågat komma ut från källaren.
Ilon darrade ännu. när hon tänkte på den
sista timmens förskräckelse och smög sig
tätt intill Sanna. Man lugnade henne, så
godt man kunde, sade, att Japbet kommit
för att bjuda ut ett får till salu, men ej
för att bortröfva henne. Och slutligen
vågade lita, hängande vid Saunas arm, följa
henne hem.
Denna händelse hade så uppskrämt lita
och påmint henne om det förflutna, att bon
en tid bortåt var sig ganska olik, blyg och
tyst, vänlig i sitt sätt mot alla. Hennes
fostermor hoppades, att hon fått eu nyttig
lexa, men när en tid gått om, märkte hon
med bedröfvelse, att det gamla dumma
högmodet kommit tillbaka.
lita ville ofta icke leka uied gårdskarlens
små flickor derför, att „de voro sä simpla
och dåligt klädda", och hon var suäsig och
befallande i sitt, sätt mot tjenstefolket. Inga
påminnelser hjelpte, hvarken godhet eller
stränghet verkade någon varaktig
förbätt-liug. lita kunde gråta en stund öfver sin
fostermors missnöje, mon i nästa ögonblick
sade hon till Lina och Maja på gården: „ui
äro födda till pigor, men jag är född till
herrskap."
I sitt bekymmer uttänkte lita» fostermor
en plan, som möjligen kunde kurera lita
för hennes dumma högmod. Den föreföll
henne härd och omensklig, men hou hade
I utan framgång försökt så många lindrigare
straff, att hon ej viste någon annan utväg.
Hon skickade en dag bud till Isumäki
värdinnan, att lila skulle komma dit
tillbaka. Sä samlade bon ihop alla de gamla
paltor och trasor lita haft på sig, då bon
först koin till staden, samt kallade henne
in till sig.
lita koin, utan aning om hvad som
väntade henne. Hon såg de smutsiga plaggen
och frågade föraktligt: — hvad skall mamma
göra med del. der skräpet?
Du skall taga dem på dig. ty det är
min afsigt att skicka dig tillbaka till
Iso-tuäki, — sade hennes fostermor sorgset,
men fast.
lita förstod bonne icke först, utan såg på
henne med frågande ögon. Ilon kunde icke
fatta, att bon skulle utbyta sitt lyckliga,
sorgfria lif mot eländet i den fattiga
torparstugan. Men då hennes fosternior
upprepade sina ord ocb sade, att det var ett
straff för litas ohjelpliga högmod, då fattade
hou plötsligt bela vidden af sin olycka Hon
kastade sig ned på golfvet, omfattade sin
fostermors knän, snyftade förtvifladt och
bad henne icke skicka henne ifrån sig. Hon
lofvade tusen gånger att aldrig mera vara
ovänlig och högmodig, att göra allt hvad
man bad henne om . . . bara bon ej blef
skickad tillbaka till Japhet.
Men hennes fostermor var obeveklig, Hon
hade så inånga gånger sett litas tårar och
mottagit hennes löften oui bättring, att hon
visste, huru litet de betydde Och inom sig
var hon öfvertygad att, skulle detta fel ännu
kunna botas, så måste det ske genom en
den allra strängaste kur. Med sorg i
hjertat stod hon derför fast vid sitt beslut.
Gråtande och förtviflad måste lita påtaga
sig de afskydda kläderna. Japhets tröja
passade ännu, men lifstycket och kjolen hade
blifvit trånga, och kängorna klaffsade
förfärligt vid hvarje steg hon tog Det var
med stor vämjelse hou i spegeln såg bilden
af en löjlig, paltig figur, och hon vände sig
bort med händerna för ögonen.
Afskedet från systern var mycket svårt,
och lilla Elli förklarade snyftande, att hou
skulle komma alla dagar och helsa på
systern. Tillocbmed Sanna gret och tyckte
det var synd om barnet,
Hästen stod vid trappan, och lita sattes,
väl ombonad, i kärran bredvid skjutskarlen.
Det var en mörk och kall Novemberdag med
snöslask och genomträngande blåst, litas
fostermor stoppade fallen val omkring heunc,
medan hon kämpade mot tårarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
