Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JNT° 22. ^ Lördagen den 17 November. 1888.
Fyrväpplingen.
(Forts, från föregående nummer.)
pi|^ördag eftermiddag! Hvad kan jemföras
med lördagens långa lexlösa,
söndags-betryggade eftermiddag! Ocli sä ösregnade
det! Skamligt!
Jaha, nu var der ingen annan råd än att
hålla sig inne, och de fyra församlade sig
uppe i storn gästrummet hos Lindus. Det
var en stor qvadratformig sal med en ståtlig
sparlakanssäng i ena hörnet, tvä förfäder
på väggen oc’i en rödfodrad schlafrock
bredvid sängen.
Sängen var salens helgedom. l)er kändes
en doft af ärevördighet kring den, som höll
t. o. m. fyrväpplingens vilda längtan i styr.
Hur frestande den än skulle varit t. ex.
som holmgångsplats eller hufvudfästning, —
den blef aldrig rörd och var således ett af
de ytterst få föremål, hvilka ingåfvo de. fyra
respekt.
Medan regnet plaskade och sqvalade
derute, sutto de fyra vännerna uppe i salen
och lyssnade till poetens vilda historier.
Poeten var nemligen eu beläst man, ban hade
läst Fältskärens berättelser, kapten Marryats
Peter Simpel och Percival Keon Han hade läst
om „Falkögat", „Stigfinnaren" och
„Chinga-cook" och, svek honom hans minne, trädde ban
sjelf i författarens ställe och berättade efter
egna koncepter. När då en historia, t. ex. om
Gustaf II Adolf i Frankfurt, var berättad,
skulle den spelas i kostymer. Jan var
Gustaf Adolf, Lindus pater llieronymus,
poeten den käcke löjtnant Bertel och Hjalmar
den undersköna, fanatiska fröken Regina.
Och så utfördes den, dels efter Topelii, dels
efter poetens text.
Konung Gustaf Adolf trädde in med svärdet
i byxreminen och schlafrocken med det röda
fodret utåt, som kappa öfver axeln. Ffter
en kort monolog om hur herligt hvilan skulle
smaka efter ansträngningarne vid Breitenfeld
och Magdeburg, kallade ban på sin trogne
lifvakt, löjtnant Hertel. Djerf och hurtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
