Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
NTA TROLLSLÄNDA!*.
svor denne sin kunglige herre evig trohet
och med handen på svärdfästet lofvade ban
att hälla trogen vakt. Och kungen lade sig
på sin tarfliga tältsäng, tvä trästolar, i det
han slängde kappan i eu yWI.
Allt var tyst, blott hjeltekonungen lugna
andedrägt afbröt stillheten, och nu ocli dä
knarrade lifvaktens stöflar utanför.
Ila! Tstl Se der, — ur en hemlig lucka i
golfvet bakom sänggardinen framstack ett
elakt hufvud i munkåpa och glasögon och
strax efter honom hufvudet af en qvinno.
Om en stund stodo Lindus, insvept i
sehlaf-rocken — nu med rätan utåt — och
Hjalmar i en sällsam qvinnodrägt, som vid
närmare påseende helans vara poetens
regnkappa, inne i det kungliga sofgemakct.
— Ilar ni giftet, jungfru Regina?
— Ja, — hviskade jungfrun och framtog
en med vatten fyld koleradroppflaska.
Munken, den elake jesuiten, pater Hieronymus,
framtog ur sin veckrika kåpa en dolk, d.
v. s. sin fällknif, och giftet från flaskan
hä|lles pä dess bett.
Då knarrade Bertels stöflar, de två
försvunno hastigt under sängen, och kungen
vaknade.
— Bertel, in!
— Hvad befaller eders Majestät?
— Se efter under min säng, jag tyckte
någon rörde sig derunder, befalde kungen.
Hertel darrade, men lydde och framdrog
den rodnande, med skräck slagna fröken
Regina.
Ett längre korsförhör begynte, men den
kloka damen redde sig genom att påstå, att
hennes längtan efter att få se den
namnkunnige svenske konungen hade förledt henne
att gömma sig i hans sofrum.
Regina blef bortförd af Bertel, och
konungen insomnade åter.
Och åter visade sig Hieronymus med sin
blanka dolk. Hau slingrade sig ljudlöst fram
öfver golfvet till konungens säng, reste sig,
kastade munkkåpan tillbaka, slukade med
niordlystna blickar sitt kungliga lifter, höjde
giftdolken långsamt, långsamt och uied en haf- j
tig rörelse . .. hejdades hau af ett par mjuka,
men af förskräckelsen stålsutta qvinnoaruiar.
— Döda honom icke! — ropade Regina,
ty det var hon. Hennes kärlek till den ädle
konungen dref henne att rädda hans lif.
Stor tablå, hvarunder den darrande, fege
jesuiten får sin högtidliga dödsdom af kungen.
Domen utfördes jiå stället af Hertel, som
med ett svärdshugg skiljer hufvudet frän
kroppen, och blodet strömmar ut och färgar
hans munkkåpa blodröd.
Den gamle scblafrocken hade visst aldrig
drömt om så stora ting. Den blef använd
till snart sagdt allt. Vi ha sett den som
kunglig mantel och som munkkåpa, men den
har också varit purpursegel på Magnus
Halfö ds Konstantinopolfärd. släp på Maria
Stu-arts kröningskåpa, tält, turkisk talar, o. s. v.
o. s. v,
Hederliga gamla schlafrock!
Q^O
Lina.
ennes far var handlande, men hade
Ci-L gjort konkurs, och de fem syskonen
stodo fattiga och ut blottade på allt. Med
bröderne var det ej så farligt; de lingo snart
plats hos handtverkare. Men hvem ville
taga emot tre fattiga „fiöknara, som
ingenting kunde och ej voro vana att arbeta?
Lina var den äldsta af dem och 18 år
Hon skulle först skaffa systrarna plats och
sedan se till hvad det blef af henne sjelf.
Med mycken möda fick hon den iildre till
en ^gammal knarrig fröken, som behöfde
någon att utgjuta sitt onda lynne öfver, och
den yngre fjurtonåriga Marié till en
sömmerska, som lät henne arbeta 12 timmar
om dagen — utan lön. Det var med tiuigt.
hjerta Lina såg de kära systrarna slita ul
sig med dessa tjenster; de voro späda och
vekligt uppfostrade, och bortskämda med att
ha tjenare och icke sjelfva behöfva utföra
uågot tyngre arbete.
Men hvad skulle hon nil sjelf taga sig
till? Hon visste hvad som fans att väija
på för eu Hicka som hon, utan kunskaper
och utau skicklighet i något slags yrke.
Hon anmälde sig som förßläserska eller
hushållsbiträde och väntade tåligt, men alla
platser voro upptagna, ingen behöfdu henne.
Eu uunan skulle längesedan fält modet,
men Lina var ej af den sorten. Hon vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
