Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22 illustr eiiaij harntidnino. 175
Prenumeranternes sida.
Ett snöbollskrig i U:borg.
Klockan var litet öfver 2. Stora skaror nt
gossar strömmade nt nr lyceum ifrigt talande om
huru de skullo tillbringa morgondagen, som
valen lofdag. Slutligen kom man öfverens om att
bygga en snößUtbing, hvarpå följande dag en
siiöbatalj skulle levereras, liedan "på
eftermiddagen voro alla händer i rörelse. IVi aftonen var
fästningen fiirdig, murarne voro ungefär 5 alnar
höga, taket var »i bräder och förskansadt med
murar, hvilka gåfvo ett ypperligt skydd för
försvararene. Till fästningens inre ledde ett litet
hål, geuom hvilket man endast, krypande kunde
komma fram. Den plats, pä hvilken fästningen
låg. var pà alla sidor omgifven af byggnader,
mellan hvilka man dock kunde passera. I’å
vestra sidan låg ett steuröse, om hvilket jag senare
skall tala mera.
Dä fästningen var färdig, delades vi i två
partier, hvarvid jag kom att tillhöra fästningens
lör-svarare. Redan tidigt på morgonen samlades vi
alla, ty vi visste icke hvilken tid fienderne skullo
anfalla. Vi gjorde bollar i stora högar, bådo
inuti fästningen ocb på taket. Tiden drog ut, men
ingen fiende kom. Till slut. sändes en del af oss
att utspionera hvad Hendén hade i görningen då
ban icke kom. De våra Ilade just aftågat, dä
hau emellertid syntes pä motsatta sidan. Några
at oss sändes att Återkalla de vara. mon kommo
tillbaka med ottträttadt ärende, dä de icke sett
till någon af dem. Genast delades den qvarblifna
skaran i trenne hopar, af hvilka den första ryckte
mot fienden, den andra gömde sig bland stenarna
i röset och den tredje blef qval’ vid fästningen.
Vi ryckte nllt. närmare och närmare, men fienden a
gjorde ingen min af att anfal]a oss. Till slut, då
vi voro mycket nära, rusade do alla emot oss
med en oemotståndlig makt Då den andra
skaran såg att vi voro nära att vika, kom den
genast till vår hjelp, men fiendernns bollar kommo
i sådan mängd, att vi slutligen inåste vika. Vi
drogo oss tillbaka till stenröset, som vi beslöto
försvara riktigt dugtigt. Då fienderne stormade
uppför kullen möttes de at ett sådant bollregn,
att de redan blefvo forsagdo och stauiiude. men
då sprang deras anförare ensam upplör kullen,
och när de öfriga sågo lians exempel, stormade
de efter och lyckades uppnft kullens spets.
Men här mättes de at ott oförutSedt hinder,
Den tredje afdelningen at de våra hade märkt vår
fara och kom till vår hjelp, så att båda parterna
voro ungelär jemnstarka. Jliir utvecklade sig nu
eu bård strid. Vän och liende tumlade hu|vudstupa
vid hvarandras sida nttör kullen. Här ficks eu
och annan blånad, men glnd var man tör det,
och striden fortsattes ined samum hårdunckenhet
I som förut. Sluiligeii fick likväl fienden
öiverlian-, den, och vi inåste fly. Då vi kommit, framför
fäst-I ningen, gjorde vi hult och sände c,tt regn at bol-
lar mot den antågande Houdon, men utan någon
påföljd; fienden trängde endast oafbrutet framåt.
Till slut, efter en förtviflad strid, gaf anföraren
order om att dragit oss tillbaka till det inre at
fästningen. Når vi hörde lians röst, rusade vi
alla, gripna af förskräckelse, inot, bålet i
fästningsmuren, men hålet var så litet att endast en i
smider kunde komma in, .lag och några andra, som
stått, närmast fienden, kommo sist och lingo
följaktligen vänta längst. Och det gick så långsamt,
att, förrän vi hunno in, voro vi omringade af
fienderna. Redan ropade dessa att vi skulle gifva
oss, d. v. s. öfvergå till dem såsom det var
beslutet att langarna skulle göra, då i det samma
den del af de våra. som var utskickad, att
spionera på lienden, kom som en räddande engel
till vår hjelp. I summa stund kommo äfven de
öfriga ni ur läst ningen och fienden, som uti
såg sig på två håll anfallen, drog sig tillbaka.
Sodan vi vexlat några bollar, beslöto vi sluta fred.
Den truppen, som var utsänd för att spionera
på fienden, hade besökt deras lägerplats, men ila
t!e icke funnit dem der, hade de sökt dem vida
omkring. Detta anförde dr. som orsak till sitt
uteblifvande.
På oftermiddagen gingo vi alla till skogen och
dä vi sediiii kommo hora, tyckte vi att vi
till-biiugat vår lofdag på bästa sätt. Unn i.
Bref under vingen.
(lurli S. pif JJrohohneii.
Tack. kiira Gurli, för dou glada tiden hos eder
i somras! Nu har jag fasligt mycket att plugga
här på högsta klassen, må du tro. Vår skola är
den första i IMiurg, som bar slöjdundervisning.
Det är så roligt att slöjda. Den gode Kejsaren
ville, att äfven barnen skulle glädja sis àt hans
underbara räddning, hvarför ban säiide hud att
alla skolor hilr skulle ha lol i tre bela dagar.
Derför tog jag tiden i akt att skrifva till dig.
Helsa Jö|in och alla andra i hemmet från
Signe Lin.
Alliny. Goddag gamla gumma! lbippas du inte
misstycker uttm-ketl Har inte hört al dig på
långliga tider. Jag pluggar, väntar och liar godt
hopp. Har du examinerat många Kcai-alue»? Aj
nej, de äro ju ej vid lif den här lideu! Meit ville
dn ha ett expl, al slägtet jUttf, sA kunde jag nog
skaffa åtuiiustoue några svansar. Det vore ej
dumt att vara katt och naturforskare pà »anima
uåitg!
Adjö igen! Helsningar. Helsa från B. M. N.
Signe / —m. Ditt biel var muntert oeh
kär-koilimet! Tack för att du är en rapp fficlca, soln
tager dig an mina bevingade väuuer, som är snäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
